Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Finlands nyaste tid, från år 1809. Finland såsom stat i förening med Ryssland - 2. En blick på förhållandena i Finland efter 1812
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vetenskapen, och Stenbäck bortlade af religiösa bevekelsegrunder
sin lyra. Men Fredrik Cygnceus (professor i estetik 1854)
lät sin sång oförtröttadt ljuda och Zacharias Topelius (den
äldre Z. Topelius’ son, professor i Nordisk historia 1863) böjde
såsom novellförfattare och skald svenska språket till ojämförlig
mjukhet och harmoni. Den sköna litteratureu på finska språket
gick deremot som bäst i grammatikens och poetikens svåra
skola, hvarifrån den först senare utträdde för att emottaga
skaldekonstens pris. Jakob Fredrik Lagervall (f 1865) var
den förste, som försökte sig i finsk dramatik (“Ruunulinna“
1834). För öfrigt försökte man för det mesta genom
öfver-sättningar böja språket efter de nya versformerna; men ganska
sällan uppfylde dessa försök konstens redan ganska stegrade
fordringar, isynnerhet som de nyss upptäckta folkdikterna och
Runebergs öfvermägtiga snille stälde de svagare poetiska
krafterna i skuggan. Först i slutet af detta tidehvarf framträdde
en verklig skald på finska språket, Oksanen (August
Engelbrekt Ahlqvist, 1863 professor i finska språket), .hvars lyriska
begåfning genast tilldrog sig uppmärksamhet, Några,
allmogeskalder förtjena särskildt nämnas: Olli Kymäläinen (mjölnare
i Heinävesi, f 1855); Feter Makkonen (i Kerimäki, f 1858;
Ode öfver finska språkets utveckling) och Antti Puhakka
(Kontiolaks; Sorgesång öfver språkförbudet af 1850).
Äfven på konstens område hade vid slutet af denna tid
en lifligare verksamhet börjat framträda. De finska
folkmelodierna begynte uppsamlas, och några framstående
tonkonstnärer uppstodo, såsom Fredrik Pacius (född i Hamburg, kom
till Finland 1834), hvars opera “Kung Karls jagt“ uppfördes
i Helsingfors 1852, Axel Gabriel Ingelius (f 1868) och Konrad
Greve (född i Holstein, f 1852). I målarekonsten fram stodo
Robert Wilhelm Ekman (f 1873), Magnus von Wrigth (f 1868)
och hans broder Ferdinand ron Wrigth. Ar 1846 stiftades i
Helsingfors Finska Konstföreningen, hvilken allt fortfarande är
en varm beskyddarinna af de bildande konsterna i Finland.
Det är ej vår afsigt att föra denna blick på
kulturförhållandena i Finland närmare vår tid, och inskränka vi derför
vår framställning till de vigtigaste tilldragelserna på det
politiska och sociala området.
Nikolais regering var ej en oafbruten fredstid. Men
Rysslands krig under denna period hafva föga inverkat på de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
