Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så behöves — korrigering. Jag betänker väl, att
det icke skall avlöpa för mig utan anmärkning,
då jag, ringaktade och oansenliga[1] människa, är
förmäten nog att drista tilltala sådana höga och
stora ständer i så stora, viktiga saker, liksom om
det icke funnes någon annan i världen än doktor
Luther, som kunde taga sig an det kristna ståndet
och giva så högförståndigt folk råd.
Jag låter mitt urskuldande anstå — må den,
som vill, tadla mig. Måhända står jag i skuld hos
Gud och världen för ännu en dårskap. Den har
jag nu föresatt mig att, såvitt det kan lyckas mig,
redligen betala och även en gång bliva hovnarr.
Lyckas det mig icke, så har jag dock en fördel,
att ingen behöver köpa mig en kåpa eller förära
mig kammen.[2]* Men här kommer an på, vem av
oss som hänger bjällrorna på den andre*. Jag måste
uppfylla ordspråket: Vad världen än har att utföra,
där måste en munk vara med, om man också skall
måla honom.[3] Mer än en gång har väl en narr
talat visdomsord, och mången gång hava de visa
tett sig som stora narrar, såsom Paulus säger (1 Kor.
3:18): »Den som vill vara vis, han måste bliva
en dåre».
Och nu, emedan jag icke allenast är en narr,
utan även en edsvuren doktor i den Heliga skrift,
är jag glad, att tillfälle erbjuder sig för mig att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
