Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Romanisternas tre murar - 3. Påven allena har rätt att sammankalla kyrkomöten och stadfästa deras beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för en hedning.» Här ålägges varje lem att sörja
för den andra. Hur mycket mer skulle vi då icke
sträva därefter, när en lem, som styr det hela,
handlar illa och genom sitt handlingsätt tillfogar
de andra så mycken skada och väcker bland dem
mycken förargelse. Skall jag nu anklaga honom
inför församlingen, så måste jag ju kalla den
tillsamman.
De ha ej heller något stöd i Skriften för det
påståendet, att påven allena äger rätt att
sammankalla eller bekräfta ett kyrkomöte, utan de kunna
blott åberopa sina egna lagar, som icke gälla vidare,
än för så vitt de icke äro till skada för kristenheten
och Guds lagar. Om nu påven är straffbar, så
upphöra sådana lagar att gälla redan av det skäl,
att det är kristenheten till skada att icke straffa
honom genom ett kyrkomöte.
Så läsa vi i Apg. 15:6, att apostlamötet icke
sammankallades av Petrus, utan av alla
apostlarna och de äldste. Hade nu detta tillkommit
Petrus ensam, så hade det icke varit ett kristligt
koncilium, utan ett kätterskt möte i smyg[1]. Även
det så berömda kyrkomötet i Nicæa[2] blev varken
sammankallat eller sanktionerat av biskopen i
Rom, utan av kejsar Konstantin[3]. Och efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
