Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformförslag av Luther - 3. Mot den påvliga stadfästelserätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
?8
söner överlåtar någon ordentlig makt eller något
ämbete, utan rycker allt till sig själv och låter
dem endast behålla namnet och den tomma titeln
— och detta i så stor utsträckning, att genom
hans exemption1 till och med kloster, abboter
och prelater undandragas från biskoparnas
lagenliga myndighet, varigenom all ordning upphör
i kristenheten. Därav måste då följa, vad som
ock faktiskt skett: efterskänkande av straffet och
frihet att öva missgärningar i all världen, så att
jag sannerligen fruktar för, att man kan kalla
påven »syndens människa»2 (2 Tess. 2:3). Vilken
annan än påven kan man giva skulden för, att
1 Exemption (= undantag, befrielse) innebar en persons
eller saks lösgörande från ordinarie jurisdiktion eller
regering för att underställas en annan, vanligen högre auktoritet.
Så kunde enskilda personer, stiftelser, kloster o. s. v. lösas
från vederbörande pastors eller biskops domvärjo oeli
ställas under en högre rätt. Hur den kyrkliga ordningen
stördes av t. ex. den exemption, som beviljats tiggarordnarna,
är en känd sak. Synoder, kyrkomöten och enskilda
personer (så Bernhard av Clairvaux i sin skrift: »De
conside-ratione») försökte länge men förgäves avstyra oskicket.
Först Tridentinermötet (1545 — 1563) lyckades genomdriva
åtminstone partiell förbättring. — Med exemption
betecknas även understundom bela den undantagsställning, som
den andliga makten strävat efter och tyvärr ofta nog till
skada för alla icke kyrkliga intressen faktiskt intagit gent
emot den världsliga makten, prästerskapet gent emot
lekmännen. — Luther nyttjar här uttrycket företrädesvis om
de privilegier, som påven förstått att inom kyrkan på
olika sätt tillskansa sig.
2 D. v. s. Antikrist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
