Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. Schück. Svenska Pariserstudier under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men den medeltid, som renässansens män, Erasmus,
författarne till Epistolæ obscurorum virorum, Hutten, Luther m. fl.
kände, var blott medeltidens förfallsperiod, då den äldre tidens
stora ideer redan ledo af ålderdomens alla bräckligheter.
Skolastiken, som en gång med ett nytt systems hela tjuskraft lockat
tusentals vetgiriga ynglingar till Paris, hade då redan
förstelnat i sina former, tankelättja hade ersatt forskningsbegäret,
klostren hade blifvit okunnighetens härdar och en slö, katolsk
ortodoxism hade trädt i stället för den äldre tidens häftiga
lärostrider. Det är denna medeltid, som i så drastiska färger
träder oss till mötes i Epistolæ obscurorum virorum. Men
karaktäristiken kan blott sägas gälla för 1400-talet, ej för hela
den 1000-årsperiod, som faller mellan antiken och
reformationen — redan af det skälet att ett så långt tidsskede ej kan
förete ett enhetligt skaplynne. Framför allt måste vi göra en
reservation för medeltidens blomstringsperiod (1050—1250), en
tid som i käckt ungdomslynne nästan erinrar om renässansen
och som särskildt på konstens, men äfven på litteraturens
område skapat verk af oförgänglig skönhet. Aldra minst kan
denna tid beskyllas för slöhet och tankelättja, och jag vill här
blott erinra om det faktum, att det var denna tid, som
skapade det universitetsväsende, som än i dag, om än under andra
former, fortfarande består.
Den betydelse, de medeltida universiteten, särskildt det i
Paris haft, har dock länge varit jämförelsevis föga
uppmärksammad, och i regeln slog man sig till ro på de resultat, till
hvilka äldre författare såsom Du Boulay[1] och Crevier[2]
kommit eller, rättare, trodde sig hafva kommit[3]. Först det
jubileumsfirande, som för några decennier sedan tog fart, riktade
åter intresset på denna fråga, och man började sent omsider
att utgifva universitetens gamla akter, matriklar, protokoll o.
s. v. Men därigenom erhöll man också en alldeles ny inblick
i och en ny uppfattning af hela ämnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
