Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. W. Tottie. En lifsbild från de sista decennierna af vår storhetstid. Ur biskop Svedbergs själfbiografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lOO H. W. TOTTIE
Redan de nu lämnade skildringarne hafva låtit oss blicka
in i hvardagslifvet på Brunsbo biskopssäte, och de åro ägnade
att gifva oss en liflig föreställning om husfadrens älskligt naiva
barnatro. Öfver hemlifvet därstädes, helgadt såsom det var
genom allvarlig gudsfruktan, synes frid och välsignelse hafva
hvilat under dessa upprörda, för fäderneslandet skickelsedigra
krigstider. Svedberg vet ock att i sin själfbiografi nog-
samt beprisa det stilla familjelifvets lycka, en gåfva, som syn-
nerligen för en man med hans lynne var oskattbar. Bi-
skop Svedberg var såsom få en arbetets och stridemas man,
och det kan icke förnekas, att han med sitt lifliga och upp-
brusande lynne i sin offentliga ämbetsverksamhet icke sällan
förgick sig, synnerligen då han sin vana likmätigt i konsisto-
rium, vid prästmöten eller visitationer liksom äfven i präste-
ståndet vid riksdagarne bittert klagade öfver samtidens lyten
och skoningslöst blottade såväl det kyrkliga som det borger-
liga samhällets brister. Så gjorde han sig icke minst vid riks-
mötena känd såsom en frondör och uppträdde under Karl XII:s
långa frånvaro från fäderneslandet såsom det rådande miss-
nöjets bullersammaste tolk inom prästeståndet. I familjelifvets
trefna ro finna vi honom draga sig tillbaka undan offentlighe-
tens mödor och strider, och med sin sällsporda förmåga att har-
moniera plikterna och etisera tiden visste han att i hem-
met så fördela de särskilda lifsuppgiftema, att lefnadsordningen
blef en harmonisk växling af verksamhet och njutning, af ar-
bete och hvila — en hvila i naturens härlighet och poesiens
rike, som icke blott frigjorde från arbetets börda, utan upp-
höjde hvilan till en hvila i Gud. Här i hemmet finna vi ho-
nom i sin ensliga studiekammare umgås med Gud i ordet och
bönen under oaflåtlig kamp mot frestelserna till häftighet och
egennytta. »Jag må tillstå», bekänner kan i sin på ålderdo-
men skrifha själfbiografi, »att mitt sinne har varit benäget till
hastighet, häftighet, vrede och snikenhet. Och när det har fått
inrymme och någon tid att ökas, har det velat blifva bitter-
het, galla och hälft raseri, som den kloke hedningen Cicero
skrifver: »ira initium insaniae est». Dock har jag, Gudi lof,
påmint mig hvad apostelen förmanar: »Låter icke solen gå
ned öfver eder vrede» . . . Har jag ock genom Guds bistånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
