Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. W. Tottie. En lifsbild från de sista decennierna af vår storhetstid. Ur biskop Svedbergs själfbiografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I04 fl. W. TOTTIE
Gudi vare evinnerliga lof och pris, som de sina så underliga
förer, så faderliga» ^
Såsom en bidragande orsak till den husliga lycka, han
redan i sitt första äktenskap erfarit, framhåller Svedberg själf
den begränsning af området för mannens och hustruns plikter
och rättigheter, hvarom han med sin maka redan under förlof-
ningstiden träffat *aftaU. »Vi hade», skrifver han, »så kärliga
kommit öfverens, när det var fast belefvadt, att vi skulle blifva
ett folk, att hon skulle få regera i huset såsom en förnuftig
hustru och förståndig matmoder som henne behagade. Jag
skulle intet lägga mig deruti. Hvad hon påkallade pennin-
gar eller annat, skulle hon vid första nämnandet bekomma
öfver och icke under. Men tu ting måste hon ock lofva mig:
först, att hon aldrig lägger sig uti mitt ämbete att der vilja
hafva något att säga och styra. Ar jag kallad af min Gud
och godkänd af min öfverhet, bör jag också förstå att förestå
mitt ämbete. Med sina förböner skulle hon väl hjelpa mig
som jag henne. Men för det öfriga platt intet. Sedan för det
andra måste hon ock lofva mig. När jag sitter i ett godt lag
och hederligt samkväm och jag har der min förnöjelse och
min ro utan öfverflödigt drickande, utan någons förtömelse
eller förargelse, hon ville då förunna mig den goda ro och för-
nöjelse efter mitt trägna arbete och myckna bekymmer, att
då ingalunda mana mig bort. Och tror jag, att Christi mening
har varit densamma, när han sade sin moder något hårdt i
bröllopet i Kana i Galileen: »Kvinna, hvad hafver jag med
dig? Min tid är icke ännu kommen» 2.
Denna egendomliga och — vi skulle vilja säga — profana
textutläggning förekommer äfven i en af Svedbergs af trycket
utgifna predikningar, och han gör därvid en mot utläggnin-
gen svarande, icke mindre naiv tillämpning: »Lärer alla kvin-
nor, som hafva vackra hedersmän, då de kunna vara i godt
lag, hafva der sitt goda nöje, att de icke otidigt ocli otjenliga
mana dem bort, som mänga obetänksamma hustrur ofta göra,
mannen till passlig heder och sig sjelfva till liten ära, fromma
^ Lefvernesbeskr. s. 383 ff.
’^ Lefvernesbeskr. s. 189 fF.
QiOo^z
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
