Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - Fryxell, K. A. Om svenska biskopsval under medeltiden. Anm. af N. Edén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
r,RANSKXINÖAR OCH ANMÄLNINGAR 335
bestämt valet. Exemplen härpå tillhöra egentligen 1300-talets
senare del: i Linköping voro båda de omnämnda täflande bi-
skoparna Nils och Gottschalk tillsatta under kungligt infly-
tande, och en biskop Rudolf påtvangs vSkara af konung Al-
brekt 1.
Med öfvergången till femtonde årh. börjar kapitlens val-
rätt att allt starkare inkräktas både från påfvens och den
världsliga maktens sida. Beklagligtvis har förf nöjt sig med
att påpeka denna företeelse och relatera åtskilliga enstaka
fakta, hvari den framträder, men hvarken sökt förklara orsa-
kerna därtill eller sammanfattat den utveckling, som det föl-
jande århundradet medförde, till en totalbild. Intet är sålunda
nämndt om de allmänna förhållanden inom kyrkan, som under
1300-talet föranleda kurian att alltmera söka slå under sig
biskopstillsättningarna, hvarken dess finansbetryck i Avignon
eller de under schismen täflande påfvamas sträfvanden att
hvar för sig göra sig till herrar öfver kyrkoprovinserna. Äf-
ven saknas en antydan om det viktiga sambandet mellan påf-
vens och den världsliga maktens ingripande, att den senare
använde kurians svaghet till att påtvinga den sina skyddslin-
gar att utnämnas genom påflig provision. Af stort intresse
borde också varit att fastslå, att i Sverige liksom annorstädes
detta regeringens inflytande synbarligen stadgas mot medel-
tidens slut, ej minst under riksföreståndaretiden. Hemming Gads
val i Linköping 1501, Vincentius’ af Skara i ganska ödmjuk
ton hållna notifikationsskrif velse till Svante Nilsson 1 505 och
ej minst Sten Sture d. y:s roll vid förberedelserna till Gustaf
TroUes val 2 peka uppenbarligen framåt mot don konunga-
maktens öfverhöghet, som först Kristiern II och sedan, redan
före reformationen, Gustaf I gjorde gällande.
Såsom bakgrund för kapitlet om valsätten saknar man
en redogörelse för de allmänna kanoniska reglerna på detta
’ Att så verkligen var förhållandet, hvilket förf. endast anger som möjligt
göres högst sannolikt genom den af Annerstedt {ScHpt rer. su^c.y III: 2, s.
119, not v.) meddelade upplysningen, att Rudolf var kontmg Albrekts kusin.
■ Detta är helt knapphändigt behandladt. Ahlenius’ uppsats Sten Sture
d. y. och Gustaf Trolle 1514—1517 (Hist. Tidskr. 1897) är ej använd.
CmOO^^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
