Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - C. Annerstedt. Ett akademiskt gräl på 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ETT AKADEMISKT QRÄL Pl 160O-TALET 39
Utresta till sina sockenkyrkor för morgondagens predikan. Och
själf begaf han sig d. 19, så fort disputationen anslagits, af
till Stockholm, strängeligen förbjudande de hemmavarande att
för någon omtala hans bortresa.
I hufSmdstaden gick allt efter hans önskan. Den 2 1 hade
han företräde i rådet, och redan d. 23 var han äter i Upsala,
förande pä fickan kanslerns bref, att den nya disputationen
skulle inställas och saken företagas i konsistorium. Det var
nu hans tur att triumfera, då motståndame fingo i sista stund
genom rektors anslag af d. 24 erfara, att den till följande dag
utsatta disputationen skulle inställas.
Den 29 oktober tog konsistorium fatt på tvisten, som
tack vare partemas skrifverier, hvari Wallius särskildt ut-
märkte sig genom långrandigra, med ilskna insinuationer, klas-
siska citater och bibelspråk späckade inlagor, drog ut i nära
fem månader, innan dom kunde fällas. Wallius hade instämt
såväl Petraeus som rektor och sina tre kolleger. Till ärke-
biskopen skref han ett lika oskickligt som salvelsefullt bref,
hvari han nådigt meddelade, att han fritagit honom från att
dragas infbr rätta. Processen mot Petraeus nedlade han själf
efter en tid, sedan han dock först gifvit sin vrede luft i för-
smädliga, mestadels uppdiktade beskyllningar och i småaktigt
skvaller. Under hela rättegångens lopp utmärkte han sig i
öfngt genom att lägga allehanda svårigheter i vägen för sa-
kens skyndsamma behandling. Än vägrade han att infinna
sig i konsistoriet, än att i tid aflämna egna skrifts, än att
återställa motpartens honom delgifha inlagor, än jäfvade han
en domara
Omsider den 18 mars 1629 kunde domen afkunnas. Den
innehöll, att Wallius förbrutit sig mot konstitutionemas klara
bud genom sitt förfarande vid den första disputationen, men
att äfven de andra handlat ofbrsiktigt, genom att konsistorium
oåtspordt företaga en ny disputation och så upphäfva sig till
domare i egen sak. Det var ej att vänta, det Wallius skulle
vara nöjd med en dylik utgång, och det framgick redan af
det efterspel, som följde på domens uppläsning. Han uttalade
där först sitt beklagande, att han, som nyss hemsökts af så
djup familjesorg, nu skulle ytterlig^e plågas med att blifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
