Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - Domprosten C. Olbers föreläsningar. Anm. af C. G. Wahrenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
296 ÖRANSKKI^^GAR OCH ANMÄLNINGAR
I sista afdelningen behandlas kyrkans predikat: en, helig,
allmännelig. Dessa utgöra kyrkans positiva väsensbestämnin-
gar till skillnad från de gränsbeståmningar, som hittills varit
undersökningens föremål. Äro nu enhet, helighet och all-
männelighet kyrkans väsentliga kvaliteter, så måste kyrko-
historiens både arbete och mål bestå däri, att dessa kvali-
teter blifva verkliggjorda i tiden. Förf. söker därför vinna
en öfverblick öfver kyrkans historia ur synpunkten af dessa
hennes väsentliga predikat för att tillse, huru och i hvad
mån de stora perioderna i kyrkans historia företrädesvis röja
förverkligandet af något bland dessa predikat. Beträffande
gamla tidens kyrkohistoria är det omisskännligt, att kyrkans
enhet är dess signatur. Härtill bidrogo isynnerhet tvänne fak-
torer: det romerska världsväldets enhet och förföljelserna, hvilka
verkade en starkare satmmanslutning mellan kyrkans lemmar.
Men äfven katoliciteten finner uttryck i gamla tiden, men blott
i kvalitativ bemärkelse eller så, att kyrkan, där hon möter den
hedniska, allmänmänskliga kulturen, tager denna i sin tjänst.
Då nu den hedniska kulturen kan sammanfattas i dess veten-
skap, dess konst och dess samfundsordning, tillägnar sig kyr-
kan just dessa allmänmänskliga former och bringar in i dessa
former sitt nya, specifika innehåll — människors frälsning. —
I medeltidskyrkan åter förverkligar sig mer och mer helighets-
predikatet. De germanska folken äro förnämligast bärare af
medeltidskyrkan. De voro icke i egentlig mening kulturfolk
Men i gengäld för denna brist utmärka sig dessa folk för sitt
manliga mod och sin utpräglade frihetskänsla. I denna senare
låg ett substrat för helighetens förverkligande. Denna kan ju
utvecklas endast på frihetens område. Men det var endast ett
substrat. Medeltiden har därför karaktären af att förbereda
den nya tiden. Förf. urskiljer i medeltiden trenne utvecklings-
stadier. Formationen — så kallar han det första skedet —
tillägnar sig de kyrkliga lifsformerna, sådana de på klassisk
grund blifvit utvecklade i lära, kult och författning. Det föl-
jande tidehvarfvet — deformationens — betecknas af brytningen
mellan det germanska skaplynnet med dess frihetskärlek och
de på nyss nämnda sätt tillägnade kyrkliga lifsformerna. Till
sist följer reformationens stadium, som karaktäriseras af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
