Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - K. A. Appelberg. Bidrag till belysning af sättet för prästtjänsternas besättande i Finland... och samme förf:s Bidrag till belysande af kyrkans rättsliga ställning i Sverige och Finland från reformationen intill kyrkolagen 1686. Anm. af H. Levin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ORANSKNIKQAR OCH ANMÄLNINGAR 3 I I
prästerskapets sida därvid förekom, och som därför kunde sy-
nas tala mot den åsikt, han häfdat. Det är alltsammans väl
kända förordningar: religionsstadgan 1655, kungl. brefv. d. 15
juli 1662, k. plak. d. 9 aug. 1663, riktadt mot de för synkre-
tism misstänkta skrifterna af biskoparne Joh. Matthiae och Joh.
Terserus samt plakatet d. 14 aug. 1663. Hvad de tre första af
dessa förordningar beträffar, ser förf. i dem endast ett uttryck
för regeringens af teologerna erkända rätt att värna om den
rena läran och att hafva uppsikt öfver det kyrkliga ämbetet.
Och hvad angår det sistnämnda plakatet af d. 14 aug. 1663,
på grund af hvilket man ansett, att svenska kyrkan intagit en
ny bekännelseståndpunkt endast i kraft af ett regeringspåbud
— i plakatet åberopas nämligen som bekant äfven konkordie-
boken — konstaterar förf. riktigheten af den af rec. framställda
Åsikten (Svenska kyrkans bekännelse i historisk belysning,
1897), att hvaije bekännelseförändring är helt och hållet främ-
mande för ifrågavarande plakat. När regeringen däremot i
detta plakat ger en anvisning på huru kyrkans symboliska
böcker rätteligen skola utläggas och förklaras, lagfäster hon
endast, hvad som länge utgjort ett önskningsmål hos präster-
skapet, och då hon det gör, handlar hon endast i fullaste öf-
verensstämmelse med dåtida åskådning bland teologerna: »Rex
får judicera in religione», men »judicium primarium debetur
doctoribus theologiaB».
Den lifliga strid, som fördes i förra hälften af 1600-talet
angående consistorium generale mellan statsmännen å ena si-
dan och prästerna å den andra, visar, huru de seneire leddes
af fruktan för att, om det politiska elementet i det föreslagna
generalkonsistoriet blefve öfvervägande, kyrkan i och med det-
samma komme att blifva endast en sida af statslifvet. Man
fruktade för ett consistorium ecclesiasticum, som endast vore
ett statens ämbetsverk. Det borde i stället vara »det högsta
altare och predikstol», hafva sin auktoritet icke af staten, utan
af Gud och stå under Guds ords ledning. Det formellt juri-
diska finge icke blifva af görande. Supremusjudex in hoc
consistorio debet esse Spiritus Sanctus per scripturam
loquens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
