Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. Lundström. Karl XII — Messias, en i utlandet omkring år 1718 omfattad trossats. Ett nytt bidrag till de kiliastiska rörelsernas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KARL XII — MESSIAS
den funnes redan i den naturliga människan, innan hon anta-
git Guds ord, såsom ett stycke af Gud, hvilket sedermera
genom den Heliga Skrifts ord antändes och uppflammade-
Såsom bibelbevis åberopade Schönfeld Rom. 2: 14. Men Zeid-
ler frågade återigen, om det då ännu i dag gåfves omedel-
bara uppenbarelser, och nu bejakades detta utan vidare af
Schönfeld. Att de kommo från Gud, det visste han af egen
ötvertygelse och erfarenhet. Som skriftbevis hänvisade han
åter till Rom. 2: 14. Från den äldsta kristna tidens uppen-
barelser drog han slutsatsen, att sådana äfven måste förekomma
i de yttersta tiderna, särskildt då Herren skulle komma till
det tusenåriga riket för att förinta Anti-krist. Den sistnämnde
sutte allaredan i Guds tempel, hos alla sekter, ja äfven hos
lutheranerna. Slutligen kunde ju ock Gud göra, hvadhelst
han ville, och sålunda äfven gifva nya uppenbarelser. Då
Schönfeld emellertid icke för sin mening i detta stycke kunde
åberopa något uttryckligt ord ur den Heliga Skrift, bemödade
sig Zeidler att »med vidlyftiga, sköna omständigheter» utreda
och ådagalägga, att uppenbarelsens tid upphört med den siste
aposteln. På Schönfeld gjorde denna förklaring ej det ringaste
intryck. Hvad beträffar de förmenta, nya uppenbarelsernas
ändamål uppgaf Schönfeld, att Kristi evangelium vore för-
dunkladt och, då det icke kunde afslöja sig själft, måste »den
käre Guden» med uppenbarelser utrusta personer, som därtill
vore mera skickade än de opånyttfödda. Då han nu med an-
ledning häraf tillfrågades, om han då ansåge cJla dem för
opånyttfödda, som motsade sådana uppenbarelser, svarade han
med ett klart ja. Zeidler gick honom nu närmare på lifvet
för att utforska, om han hölle samtliga präster i Rostock för
opånyttfödda. Försiktigt svarade han, • att det visste han ej,
han vore ingen domare o. s. v., men om de hölle uppenbarel-
serna för vederstygglighet, ja, för djäfvulslära, så kunde han
icke erkänna dem för pånyltfödda; i öfverensstämmelse här-
med kunde de icke efter Guds vilja rätt predika, döpa eller
utdela Herrens nattvard. I sammanhang härmed utspann sig
ett samtal angående dopets väsen. Schönfeld lärde, att det-
samma icke gåfve pånyttfödelse, enär det icke gåfve tron.
QiOo^z
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
