Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. Lundström. Karl XII — Messias, en i utlandet omkring år 1718 omfattad trossats. Ett nytt bidrag till de kiliastiska rörelsernas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KARL XII — JIESSIAS I I
uppenbarelserna. Då Zeidler slutligen kom tillbéika till frågan
om Karl XII och sporde, om öchön/eld då menade, att denne
sjålf arisåge sig vata Mcssias, erhöll han svaret, att, om konungen
själf stode framför honom och förnekade det och sade: Jag är
det icke, så ville han dock såga: *Du är det/* — och detta
t, o. m, om konungen läte hugga hufvudet af honom.
Då Schönfeld icke stod till att öfvertyga, fick han ånyo
afträda.
Ministeriets beramade konferens med porträttmålaren Rhete
kom icke till stånd, enär Rhete förstod att hålla sig undan.
Emellertid hade saken gifvit anledning till mycket tal i
staden och naturligtvis äfven kommit till rådets öron. Inom
denna myndighet var man ej fullt belåten med prästemas sätt
att behandla ärendet. Måhända fann man — såsom Ritter
anmärker — det vara betänkligt, att Karl XII, som var vän
till den i strid med staden invecklade Hertig Karl Leopold,
åtnjöt sådana sympatier i Rostock. Då prästernas benägen-
het för hertigen var bekant, ansåg förmodligen också rådet
tryggast, att ärendets behandling icke helt öfverläts åt dem.
Men i hvaije fall kände sig rådet kränkt i sin rätt. Och detta
icke utan grund, ty enligt 1584 års arffördrag skulle de sta-
dens borgare och invånare, som kommo i misstanke för vill-
farande lära, först förmanas af vederbörande prästerskap, men
om detta icke hjälpte, af rådet och ministeriet samfäldt. Därest
icke heller detta ledde till målet, så skulle rådet och ministe-
riet inberätta saken till landsfursten, hvarpå denne hade att
genom konsistoriet i Rostock eller andra teologer fälla dom,
hvars exekution ålåge rådet. På grund häraf inlade rådet be-
svär mot det andliga ministeriet, som också erkände, att det
öfverskridit sin befogenhet och godkände den rådets och mi-
nisteriets gemensamma handläggning af målet, som det först-
nämnda påyrkat.
Fredagen den 25 febr. 17 18 kl. 11 f. m. sammanträdde
på ministeriets ämbetsrum utsedde representanter för båda de
ifrågavarande kollegierna. Rådets ombud voro borgmästaren
Tielke och senatorerna Muller och Meier; ministeriet hade till
sina deputerade utsett hufvudkyrkornas pastorer, hrr Zeidler,
Petrus Becher, Weidner och Lehmann. Borgmästaren var ord-
CmOO^^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
