Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. Lundström. Karl XII — Messias, en i utlandet omkring år 1718 omfattad trossats. Ett nytt bidrag till de kiliastiska rörelsernas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KARL XII — MESSIAS 1 3
Ehuru äfven en den 27 okt. med Schönfeld ånyo före-
tagen förhandling lika litet som de föregående ledde till ön-
skadt resultat, tillgrep man icke den förut beramade modris
procedendi, utan lämnade all möda ospard att på enskild väg
bringa honom till rätta. Weidner och Becher lyckades också
slutligen förmå honom till eftergift I hvad män hotelser om
straflF medverkat att göra den stackars skomakaren mör, un-
dandrager sig vår kännedom. Lätt var i hvarje fall icke denna
omvändelse. Ty först den 24 oktober 17 19, således efter för-
loppet af ett år, kunde borgmästaren Tielke meddela den för-
samlade kommissionen det glada budskapet, att Schönfeld
önskade återkalla. Denne bekände sig nu också till en fullt
rättrogen » bekännelse >, som uppsatts af Becher, och återkal-
lade alla sina forna villfarelser med undantag af sin åsikt om
det tusenåriga riket. Med af seende på denna punkt förbehöll
han sig frihet. Ehuru han i detta stycke hänvisades till sin
själasörjare, erhöll han nu admission ad sacra. Innan han mot-
toge H. H. nattvard, skulle dock hans ånger och fel förkunnas
från predikstolen i Maria-kyrkan, dock utan att hans namn
nämndes. Innan han aflägsnade sig från kommissionen, upp-
manades han slutligen att äfven söka omvända sin hustru,
h\’ilket han också lofvade.
Såsom vi sågo förhördes Rhete den 25 febr. 1718. Först
i november samma år (tisd. d. 2 nov. 17 18) förekallades han
ånyo. Under mellantiden hade han i ett bref till borgmålsta-
ren gjort ett häftigt utfall mot prästerskapet. Så hade han
kallat dem för otrogna och sagt, att församlingen hade i Guds
hus frågat: »Hvar äro prästerna? Vi vilja stena dem till döds.»
Vid förhöret erkände han sig hafva skrifvit detta bref. Då
han med anledning häraf hårdt ansattes, därför att han så
kunnat skymfa prästerna, försvarade han sig därmed, att han
sade, det de icke hade velat tro, att Karl XII vore Messtas,
då likväl Gud ingifvit honom att skri/va sådant. Alltså voro
de otrogna. Att han härigenom gjort sig skyldig till ärekränk-
ning gent emot prästemzi, ville han icke medgifva. I fråga
om talet i församlingen åberopade han sig på de båda Schön-
feldames, skomakarens och skolmästarens vittnesbörd. De hade
sagrt honom, att isynnerhet det lägre folket talat så. Att upp-
QiOo^z
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
