Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. Falk. Sankt Olofs minne i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SANKT OLOFS MINNE I SVERIGE
79
På Gotland var Olof den helige synnerligen ärad, hvarom
minnesmärken, bevarade ända in i vår tid, nogsamt vittna.
Snorre Sturlesson berättar uti k. Olof den heliges saga
(kap. 6), att »konung Olof seglade om hösten (enl. P. A. Munch,
år 1007) till Gotland och beredde sig att där härja; men got-
ländingame hade församlat sig och skickade män till konungen,
erbjuciande honom skatt af landet. Härmed var konungen
nöjd, tog skatt af dem och blef där kvar öfver vintern.» Om
en annan färd berättar Snorre Sturlesson med följande ord
(kap. 191) »När sommaren kom (enl. Munch, år 1029) gjorde
konungen sig resfärdig och skaffade sig skepp, livarpå han
seglade bort då om sommaren, och stannade ej förr än han
kom öster i Gardarike;» och slutligen (kap. 203) »när våren
Jag ser under Noriges skär,
Hvar ormen silkessegel bär.»
S:t Olof klappar Oxen på lända:
»Du m&tte änn’ något bättre fram ränna.»
S:t Olof slog Oxen vid sitt öga:
»Långt bättre må du åt ha^et söka.»
Då begynte Oxen att kesa så.
De båtsmän ej kunde på däcket stå.
Då tog han bast och lina,
Och därmed band han båtsmän sina.
Ropade då den Styrman:
»Hvar skola väl nu vi segla fram?»
S:t Olof drog af sina handskar små
Och själf han månde till styret gå.
»Vi segla fram öfver beig och dal»,
Då blefvo dessa till vatten klart.
Då seglade de öfver Qället blå.
Ut då lupo de troll så små.
»Hvem seglar öfver mit guld det röda.
Och hvem gör vår fader denna möda?»
»Statt du där och blif i sten,
Tills jag kommer tillbaka igen.»
Ute står kAring med rock och ten:
»S:t Olof, hvi seglar du oss till mehn?
S:t Olof med ditt röda skägg,
Hvi seglar du genom min källarevägg?*
S:t Olof sig tillbaka såg:
»Stå där och blif till kamper* grå.»
Så seglade de förutan allt mehn,
Der veko för dem både stock och sten.
Så seglade de, som de kunde bäst.
Ej någon fick ögat uppå dem fäst.
S:t Olof spände bågen för sitt knä.
Pilen föll bakom seglets trä.
S:t Olof trodde så väl vår Herre,
Därför kom han tre dagar före.
Harald blef i hågen så vred.
Han skapte sig till en orm så led.
S:t Olof var en gudfhiktig man,
Thy blef han konung i Noriges land.
S:t Olof gick uti kyrkan in.
Han tackade Chid af hjärta och sinn.
S:t Olof går kring kyrkogård.
Där skina strålar af hans hår.
Den Gud vill hjälpa, han kommer väl fram,
Hans fiender få både last och skam.
QiOo^z
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
