Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. Falk. Sankt Olofs minne i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
82 HARALD FALK
på ön. Hans tvänne brunnar ligga på lo alnars afstånd från
hvarandra. »S. Olof var nämligen så stor och diger, att, då
han låg på marken mellan de lo alnar från hvarandra skilda
brunname, hade han, för att vaska sig, ena handen i hvardera
källan.» Strax invid källan finnes Olofs säng, en fördjupning i
kalkklippan, lagom stor för att rymma en fullvuxen människa.
Detta såsom någ^ra exempel på huru Olofsminnet i sägnen
och traditionen bevarats bland gutafolket. »På allt sätt var hans
namn härstädes vördadt; i Visby fanns en kyrka med hans
namn, hans bild med kronan och stridsyxan synes ännu fler-
städes i våra tempel, länge höllos offergudstjänster till hans
ininne i Akergams kyrka, och hans namnsdag var en af ortens
mest ansedda märkesdagar för skörd, fiske m. m. Bonden
hoppades, då han (den i8 maj) varsnade »Sankt Eriks ax»,
att han säkert (den 29 juli) skulle få smaka »Sankt Oles kaka»;
den karl eller kvinna, som landtmannen lejer för hela skörde-
tiden, kallas Sankt Oles-karl och Sankt-Oles-käring eller —
kvijtifolk. — Snåj-glångar (snöblommor) på himlen eller
de hvita, krusiga och liksom blommande molnen vid Sankt
Oles messa ^moda» godt fiske; och fordom ilade hela vår all-
moge ut på sjön till Sankt Oles /ange, då vrakfisket troddes
mest gif vande. ^ ^
Att gutafolket ej häller på främmande mark glömde bort
sitt favorithelgon, belyses däraf, att det i staden Novgorod
fanns ett faktori, grundadt af gutar, hvarest kyrkan var helgad
åt S:t Olof. 2
Mycket af intresse är bevaradt i beskrifhingar öfver
Västmanland, där Olofsminnet under långliga tider troget be-
varats och hvarest Köpings stad tyckes ha varit en hufvud-
härd för S:t Olofs dyrkan.
Dingtuna kyrka i nämnda landskap anses vaira en af de
äldsta kyrkor i landskapet. Hennes skyddspatron var S:t Olof
På storklockan stod, innan den blef omgjuten: »Hjelp Maria
oc S:t Olavus A:o D:i MCD nonagesimo. D. Laurentius Olavi
Canonius a. I.» ^
^ P. A. Säve, a. a. s. a. 254.
* H, Hildebrand, Sveriges medeltid 1, s. 641.
* Olof Grau, Beskrifning öfver Vestmanland. Västerås 1754, s. 197 f.
QiOo^z
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
