Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. Falk. Sankt Olofs minne i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SANKT OLOFS MINNE I SVERIGE 87
Intressant är att följa Olofskultens utveckling i Norrland.
När konung Erik Jedvardsson vid sin död i tolfte århundradet
blef Sveriges egentliga folkhelgon, så visar sig, huru fastvuxen
Olofs dyrkan blifvit i folkets medvetande. Olof uppträder fort-
farande alltjämt vid sidan af Erik. Det svenska riksbaneret
bär bägge helgonens bilder. Upsala domkyrka invigdes till
dessa två kungahelgons ära, och där i k3rrkan hade de nämnda
helgonen ett gemensamt altare. Men det vill synas, som om
rent af ett slags animositet gjort sig gällande gent emot Olofs-
dyrkan från de andliges sida, hvilka icke lyckats få Eriks
d3rrkan att uppenbarligen fä öfverhanden. Särskildt framträder
detta förhållande i norrländska landskap. Där hade nämligen
sedan lång tid tillbaka folket plägat lämna offer och gäfvor
till S:t Olof i Nidaros, och det hade t. o. m. lyckats de nida-
rosiske ärkebiskopame att förvandla dessa gåfvor till en fsist
årlig skatt, som år 1336 hade fått påflig sanktion.* De sven-
ske andlige finna dock, att denna skatt, som går till Nidaros,
har det med sig att föga eller intet från de norrländska lands-
ändame inflyta till Erikskulten eller till den förenade Eriks-
och Olofskulten i Upsala och vidtaga sina mått och steg för
att för firamtiden hindra öfverlämnandet af Olofsskatten till
Nidaros. Häraf föranledes emellertid en strid mellan ärkebiskop
Pål Bårdsson i Nidaros och ärkebiskop Hemming i Upsala,
en strid, som ej saknar sitt stora intresse. Ärkebiskop H.
svarar i ett med stor kraft affattadt, utredande bref på ärke-
biskop Påls skrifvelse. *
I Sverige — heter det däri — finnes ingen hvarken prä^ft
eller lekman, som hindrar någon att vända sig, hvarthän han
vill, men ingalunda är man skyldig att hembära sin gåfva just
dit, där det helgon, man ville hedra, hsir sin hvilostad. Eller
skulle den, som ville skänka en penning till den helige Jakobs
heder, nödvändigt begifva sig därmed till hans graf i Cora-
postella? Nej, den hulda modem kyrkan upphöjer på h varje
rum alla de helgon, som vistas i himlames riken med ljudande
lof och enträgen hängifvenhet I egna saker är i öfrigt, såsom
* Svenskt Diplom. IV, s. 473, bref af Benedictus XII d. 8 jan. 1336.
* Svenskt Diplom. V, s. 248 f. s. 251 — 54. Jfr Sveriges historia af Mon-
telins m. fl. II, s. 15 f.
QiOo^z
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
