Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. Schück. Svenska Pariserstudier under medeltiden. (Forts. från årg. I)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SVENSKA PARISERSTDDIER UNDER MEDELTIDEN I 25
V. s. såsom det i bullan Parens scientiårum förklaras, den, som
besökte någon viss lärares föreläsningar: »nuUus sit scolaris
Parisius, nisi certum magistrum non habeat» ^ heter det redan
1 215, och i samma handling tillerkännes magistern domsrätt
öfver lärjungen: ^quilibet magister forum sui scholaris habeat.»
Han var således lärjungens laglige målsman. Några officiella
studentbref, som intygade vederbörandes egenskap af scholar,
funnos äldst icke,* och läraren var den ende, som kunde vitsorda
lärjungens uppgift, att har var scholar. Häktades scholaren,
var det magistern, som af myndigheterna skulle fordra hans
lösgifvande. ^ 1251 utfärdades mera detaljerade bestämmelser
härom. * För det första lofvade magistrarne att ej såsom
scholar återfordra någon uppenbar brottsling, som häktats af
prevosten eller biskopen; för det andra bestämdes, att blott den
skulle anses för scholar, som minst två gånger i veckan be-
sökte en lärares föreläsningar; för det tredje stadgades angå-
ende »modus repetendi scholares captos apud magistros artium».
Tillsammans med två magistri regentes, för hvilka det var be-
kant, att den häktade var scholar, skulle dennes magister be-
gifva sig till prevosten och återfordra »sin scholar». Vägrade
prevosten, skulle magistern vända sig till rektor. Om pre-
^ Chartularium I, nr. 20.
’ Sedermera utfärdades värkliga studentbref. Sådana funnos åtminstone 1328,
då det bestämdes (Chartularium II, nr. 881), att ingen skulle af rektor erhålla ett
dylikt bref, som berättigade honom till åtnjutandet af scholarprivilegiema, sä framt
ej hans magister inför rektor aflade ed på, att han verkligen var scholar. Scholaren
skulle själf vara närvarande och pä latin, utan inblandande af franska ord, fram-
ställa sin begäran — således ett kriterium, som har ett visst tycke med vår stu-
dentexamen. Jfr nr. 845, 884. Dessa studentbref utfärdades dock icke fÖr hvar
och en student, utan endast för dem, som af en eller annan tillfällig anledning an-
höllo därom.
’ I sitt arbete Liber conscientie yttrar Robert af Sorbonne: »Nota quod
non habetur pro scholari Parisius, qui ad minus non vadit bis in ebdomada ad
scolas Praeterea non reputatur aliquis scholaris propter lectiones cursorias, si
non audiat ordinarias, nec repetitur a magistro aliquo, si capiatur aliquo de casu a
preposito et ponatur in castello Item scholaris debet frequentare scholas, ut
cognoscatur a magistro suo, quod si acdpiatur a custodibus ville, quod requiratur
a magistro suo, quod non faceret, si eum non cognosceret» Die Universitäten
116, 117,
^ Chartularium I, nr. 197.
QiOo^z
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
