Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. Schück. Svenska Pariserstudier under medeltiden. (Forts. från årg. I)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SVENSKA PARISERSTUDIEB UNDER MEDELTIDEN 1 27
toritate regia olim factam et ab eo, qui tunc presidebat Parisi-
ensi ecclesia nec non a magistris et scolaribus acceptam». Då
fanns det således sedan gammalt en kunglig förordning härom.
Men hvad denna förordning innehållit, är ej bekant, och såsom
af påfvebrefvet synes, efterlefdes den i hvarje fall icke. Af
ett annat bref^ framgår vidare, att det just rörande denna
punkt uppstått tvist mellan scholarema å ena sidan samt
biskopen och kansleren å den andra. Men tydligt är, att scho-
lareme segrat. För Gregorius IX framhöUo de, att de >in
sol vendis hospitiorum suorum pensionibus intolerabiliter gra-
varentur», och påfven föreslog då (1231), att hyiesbeloppet
skulle fastställas »per duos magistros et duos burgenses ad
hoc de consensu magistrorum electos juramento prestito», till
hvilket förslag konungen gaf sitt bifall. ^ I den samma år
(i 23 i) utfärdade bullan Parens Scieniiarum medgaf påfven t.
o. m. universitetet rätt att afbryta sin verksamhet, »si forte
vobis subtrabatur hospitiorum taxatio». Då emellertid de gan-
ska talrika munkame och prästerna i Paris vägrade att låta
sina hus uppskattas af denna nämnd — hvilket väckt »stor
skandal» bland borgarne — förklarade påfven, att denna tred-
ska vore ovärdig, hvarjämte han ålade vederbörande kyrkliga
myndigheter att utse lämpliga värderingsmän ^ äfven för de
andliges egendomar. Naturligtvis kunde man ej tvinga en
person, som själf ville bebo sitt hus, att hyra ut det, och taxa-
tio hospitiorum gälde blott de hus, som ej af ägaren beboddes,
utan hyrdes ut. Rörande dessa förbundo sig scholarema dels
att aldrig dyrka upp priset för hvarandra, dels att aldrig hyra
en bostad, som den förre innehafvaren ej ville godvilligt lämna,
dels att aldrig hyra en bostad, hvars ägare ej underkastat sig
värderingsnämndens prisbestämning; ett dylikt hus betrakta-
des såsom »interdicta» och alla förbjödos att hyra det. Till
yttermera visso stärktes denna öfverenskommelse genom åt-
skilliga påfvebref i samma riktning,* och straiFen voro ganska
^ Chartularium I, nr. 58.
’^ Chartularium I, nr. 82, 114.
’ Chartularium I, nr. 114. Detta 1237 skrihia bref förnyades 1245 af
Innocentius IV. Chartularium I, nr. 138.
^ Chartularium I, nr. 123, 139, 143, 380.
QiOo^z
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
