Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Haller. En tidsbild från början af 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
236 ELOF HALLBH
vetande Guden nog är mäktig, att änkor med man eller eljest
efter sitt nådiga behag och allvetenhet, hvad dem bäst tjänar,
förse och försörja, fast de icke allmänt och offentligen uti Con-
sistorio blifva uppbudne. Ty lika som en god och behållen
vara nog får köpare, fast den icke allmänt utropas fal, så kan
ock mycket mer en gudfruktig och skicklig änka få man, fast
hon icke publikt blifver utbuden, och Consistorium således
skall gifta henne för lägenhetens skull, då änkepenningar och
spannmål, som de i stiften åtnjuta med andra förmåner och
benådningar, som Eders Kongl. Maj:t dem allemådigst förunt,
intet behöfdes.» Till sist påpekar Fahlundius, att han utan
rannsakning blifvit från sitt ämbete skild, och anhåller att däri
åter bli insatt.
Fahlundius skrif velse föredrogs i riksrådet den 2g dec.
1721. Här fann klagoskriften ett gynnsammare mottagande
än i Göta hofrätt. Grefve Cronhielm yttrade: »Han bör sättas
i sin tjänst igen, och förmenar änkan sig hafva något att pre-
tendera, så får hon lagligen det utföra, hemställandes för det
öfriga, om icke biskopen borde få en allvarsam reprimand.»
Detta yrkande bifölls, och i enlighet härmed afläts till biskopen
och domkapitlet i Skara en i mycket sträng ton hållen skrif-
velse, hvari domkapitlet varnades för sådant förfarande och
Fahlundius återinsattes i sitt ämbete. Till frågans utgång torde
i sin mån ha bidragit, att biskop Swedberg, som var en afgjord
motståndare till frihetstidens statsskick, ej stod i synnerligen
hög gunst hos den dåvarande regeringen.^
Hela frågan visar emellertid, hvilka orimliga situationer
konservationsseden kunde tillskapa, och man undrar ej på, att
många röster höjdes för införande af ett bättre befordrings-
system. I ett kungl. bref af 1739 uttalades ogillande af konser-
vationsseden, och efter midten af 1700-talet upphörde så små-
ningom denna sed, som haft så många betänkliga följder och
förorsakat så mycken oreda i befordringsväsendet inom kyrka
och skola.
^ Jfr To t ti e, Jesper Svedbergs lif och verksamhet II, Upsala 1886, s.
195» 213.
Elof Haller.
CmOO^^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
