Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - Intriger vid kanslersvalet i Upsala 1747
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
48 MEDDELANDEN OCH AKT8TTCKEK
om författarens vare sig välvilja eller välmening. Efter att
under mer än halftannat sekel hafva täckts af dammet i Streng-
näs Domkapitels arkiv hafva dessa »Tankar» vid det nu före-
tagna omordnandet af arkivaliema kommit i dagen. Tack vare
lektor O. Norbergs och t f. konsistorienotarien, v. härads-
höfding P. O. Lundblads välvilliga tillmötesgående har en
afskrift af ifrågavarande aktstycke ställts till utgifvarens af
denna tidskrift förfogande. Det lämnar en intressant, men på
samma gång djupt nedslående inblick i det intrigspel, som
fördes bakom kulisserna. Och man kan ej annat än finna det
häpnadsväckande, att en af k3nrkans och akademiens högt be-
trodde män, sådan som Ullen, kunde förnedra sig till att före-
slå sådéma åtgärders vidtagande, som dem han i sin nedan
återgifna skrifvelse rekommenderar, exempelvis gent emot sin
kollega, den berömde språkforskaren Johan Ihre. Ullen var
kanske dock ej sämre än många af sina samtida i detta den
politiska partiyrans tidehvarf. Tidsandan måste hafva varit i
hög grad depraverande. I Fants och Låstboms Herdaminne
öfver Upsala ärkestifts prästerskap försäkras icke blott, att
Ullen »på sin tid stod i mycken aktning för sin grundliga
lärdom» utan äfven att *han ägde studenternas oinskränkta
förtroende*. Fullfjädrade intrigörer pläga eljest icke hafva så
alldeles lätt att vinna ungdomen. Enligt nyssnämnda författare
förenade Ullen »med det eldigaste snille ett sundt och redigt
omdöme», och hans utseende beskrifves sålunda: »Var liten
till växten, puckelryggig, med q vicka ögon». I ett par af
Annerstedt refererade pziskiller, där dock partihatet styrt pen-
nan, skildras Ullen såsom »en helt liten, som ser ut som en
markatta i ansiktet, med stor puckel på ryggen», vidare så-
som »illparig» och den där aldrig drog »vägen rakt fram»;
»det underligaste var, att han var så vig, att han kunde vända
ut och in på sig, såg än ut som en häst (d. åL Hatt), än som en
oxe (d. ä. Mössa)» o. s. v. Men vi låta »uppfinnaren» till de
CmOO^^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
