Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - Intriger vid kanslersvalet i Upsala 1747
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
56 llED0BLAlfDEK OCB AKTSTTCKBK
X^ars Hydrén och historikern Elias Frondin. Äfven den 76-
årige orientalisten Anders Boberg slöt sig till denna grupp,
som vid valet förfogade öfver majoritetens 12 röster, h\’ilka
tillföllo riksrådet Samuel Åkerhielm. Däremot hade hvarken
den berömde fysikern Samuel Klingenstjema, som Ullen me-
nade »med säkerhet» kunna påräknas, därest Ihre vunnes, ej
helter nationalekonomen Anders Berch kunnat förmås att frångå
Hattpartiet, som vid ifrågavarande val gaf sina sju röster åt
den nyvalde tronföljaren, Adolf Fredrik. Valsegern i konsisto-
riet den 14 Februari 1747 blef dock ej till mycken glädje vare
sig för Ullen och hans meningsfränder inom konsistoriet eller
Mösspartiet för öfrigt De maktegande, d v. s. Hattpartiet,
voro för ingen del sinnade att böja sig för konsistoriets beslut.
Adolf Fredrik och icke Akerhjelm blef redan den 26 Februari
utnämnd till universitetets kansler, och rådet förklarade det
vara en uppenbar sidvördnad, att konsistorium vågat fullfölja
valet, sedan H. K. Höghets person en gång kommit på tal.
»Men äfven den tillrättavisning som häri låg syntes — säger
Annerstedt — riksdagens mäktige herrar vara alltför s\’ag.
Sekreta Utskottet beslöt, i likhet med hvad redan Palmstjema
och Höpken >Tkat i rådet, att konsistoriet skulle för sitt för-
gripliga handlingssätt ställas under åtal. Man skulle väl kunna
tycka, att det ej borde varit så lätt att utfinna några allvar-
samma anklagelsepunkter. Men när hafva väl dylika saknats,
där god vilja förefunnits. Justitiekanslem Löwenhjelm an-
märkte i sitt memorial af den 8 Juni, att konsistoriet ej sam-
mankallats efter uttryckligt tillkännagifvande, att valet skulle
företagas, att majoriteten, som sannolikt förberedt sig, icke velat
medgifva minoriteten den betänketid, som begärts och varit
behöflig, ’hvilket var så mycket obilligare, som i alla saker af
någon vikt mognade tankar och väl betänkta råd alltid äro
mera pålitliga, än de omogna idéer som genom öfverilning
kunna aftvingas*. I själfva valet hade majoriteten med dristig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
