Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - Ur en svensk kyrkobok från slutet af 1500-talet. Medd. af C. Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
5 8 KEDDELANDEN OCH ASTSTTCKEN
rande källor. Dessa källor visa oss den kyrkliga utvecklingens
stora drag och gifva en totalbild af kyrkoorganisationen men
lämna ingen tillräcklig kännedom om de sedliga och religiösa
eller matmella grundvalar, på hvilka kyrkans arbete bland
vårt lands menighet hvilade. Det nödiga materialet for känne-
domen häraf blir rikligt nog under 1600-talet, från hvilken tid
domkapitelsprotokoll, visitationsakter och k3rrkoböcker i stor
utsträckning finnas bevarade. Från det föregående seklet där-
emot är motsvarande material ganska magert och därtill ofta
svåråtkomligt, förspridt som det är i skilda samlingar. Därför
är det en mycket våurdefull åtgärd, att en af de viktigaste hit-
hörande källorna nämligen ärkebiskop Abrahams visitations-
akter nu genom konsistorieamanuensen O. Holmströms försorg
fullständigft reproduceras i denna årsskrifts bilagor. Såsom ett
anspråkslöst bidrag till samma skedes historia tillåter jag mig
att meddela följande utdrag xxr Lönberga församlings gamla
kyrkobok.
Lönberga socken, i Aspelands härad af Kalmar län och
i Aspelands kontrakt af Linköpings stifl, ligger ung. 18 km.
(fägelvåg) sydväst från Vimmerby kring en liten å, som är Em-
åns biflod på vänster hand. Läget på sidan om de gamla färd-
vägame, uppför Emån till Eksjö och öfver Vimmerby längs
Stångådalen eller’ genom Tjust till östgötabygden, likaväl som
socknens natur — den fylles tiU stor del af karg bergmark,
som löper ut från småländska höglandet — hafva samverkat
att gifva socknen en mera undanskjuten ställning. När «å
danska härskaror under de många gränsfejderna emellanåt
drogo längs Emådalen, undgick ej Lönberga deras härjningar,
och socknens fattiga befolkning hade svårt nog att repa sig.
Följden blef, att själfva i>astoratet som sådant åtnjöt mindre
anseende: än bortgafs det som ett slags pension åt gamla or-
keslösa präster, än gjordes det till annex eller ridkyrka under
någon grannsocken. Detta vållade naturligas, att socknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
