Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - H. Afzelius. Erik Benzelius d. ä. En kyrkohistorisk lefnadsbild från Sveriges storhetstidehvarf. Anm. af J. Helander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(iKANSKNIXGAR OCH AXMÄhNIX(iAR 131
luessighet. Onekligen röjer flertalet af dessa typer en viss
sträfhet och brist på n^^anser. De äro byggda, af en hård ma-
teria. Man letar i förstone förgäfves efter den i rena detaljer
utformajde konturen af en färdig människa. Men en handlin-
.t,^ens man måste kännas af sina verk. Deras hela lif ligger
samladt i historiskt mät- och vägbara gärningar, och för den,
som följer dessa från tid till tid, -forma sig efter hand deras
individuella drag, om icke i fristående helhet, så dock tydligt
konturtecknade som relieferna öfver en solbelyst kyrkportaL
I en läsvärd och innehållsdiger afhandling om två delar
har hofpredikanten Henrik Afzelius tecknat Erik Benzelius d.
a:s lifsgärning och utfc)rt detta värf med en fullständighet och
\eneration för den gamle biskopen, som säkerligen skall bi-
draga att än djupare prägla dennes namn i den svenska kyT-
kans minne. Men personlig veneration och minnesteckning
har en slags värdering, historien ofta en annan. Det är en
synnerligen delikat fråga att finna den historiskt rätta normen
f’’)r bedömandet af en människas karaktär och betydelse för
sin egen eller en följande tid. De verkligt historiska doku-
mentens objektiva och behärskade vittnesbörd göra sällan en
minnestecknare tillfreds. Veneration och ansvarskänsla för
teckningens hjälte växa under arbetet, och den allt för matta
afskuggning, hans gestalt kastar inom de reala källvittnesbörden,
upphjälpes genom egna utsmyckningar eller paren ta tion ernås
och den tillfälliga lofprisningens tirader. Minnesrunornas stora
litteratur har detta gemensamt att låta sin hjälte med hvaije
nytt lifsläge glida in i en ny fullkomlighet, till dess hans ka-
raktär slutar i ett konturlcKst konglomerat af alla mänskliga
dygder. Men detta ger ingen realbild, och de vackra loforden
äro allt för ofta en mager ersättning för verkligt saklig värde-
ring. Det synes anmälaren som Benzelii biograf understundom
f<>rblandat minnesrunan och den historiska framställningen och
d.irför icke lyckats gifva tillräckligt fast begränsning åt den
gamle biskopens gestalt. Med oblandad auktoritetsvördnad
godtar förf. dennes handlingar och tänkesätt som förträffliga
och öfvergår allt för ofta från granskande domare till lof pri-
sande part. Den vackra typen af en fulländad människa fyller
Benzelii minnestecknare med stolthet, och för att nå sitt mål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
