Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - H. Afzelius. Erik Benzelius d. ä. En kyrkohistorisk lefnadsbild från Sveriges storhetstidehvarf. Anm. af J. Helander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
148 ORAKSKNINGAR OCH ANMÄLNINOAH
orten för den II, 156 begagnade korrespondensen mellan Ben-
zelius och Kolmodin? Ofta äro de åberopade handlingarna
förut kända och en hänvisning lätt att vinna utom förfcs ar-
bete. Men det är dock där man ville söka fullständig känne-
dom om materialet Jag vill taga ännu ett exempel. Vid be-
handlingen af 1693 års handbok omtalar förf. II, 150 »det i
behåU varande konceptet från år 1688» utan att angitva, hvar
detta förvaras. Förhållandet är emellertid, att tvänne koncept
hafva bevarats till våra dagar. Det ena af dessa, Kolmodins
afskrift från 1688, finnes i Upsala domkapitelsarkiv L: 13.
Men uppenbarligen har förf. icke haft detta i sina händer, ty
han hade i så fall där påträffat Kolmodins protokoll den 16
— 19 januari 1693 rörande den andra handbokskommittén och
knutit sin framställning till detta i stället för att draga slut-
satser ur ett Kolmodins privatbref och leta sig fram genom
jämförelser mellan konceptet och den tryckta editionen. Sanno-
likt har förf. haft för sina ögon icke konceptet af 1688 utan
det i riksarkivet befintliga af kommittérade underskrifna nor-
malexemplaret från år 1693. Detta bestyrkes däraf, att förf.
icke funnit någon af de visserligen obetydliga divergenser, som
protokollet 1693 omförmäler och som författaren med ledning
af Kolmodins bref eftersökt.
Som af det föregående framgår har anmälaren framställt
Benzelius och hans kyrkohistoriska betydelse från delvis andra
synpunkter än dem, som kommit till tals i förf:s stora biografi.
Detta har skett under den känsla, som alltid beledsagar en
ärlig sträfvan att träffa det historiskt rätta. Våra domar öfver
gångna tider måste lämna rum för diskussion. Historiens huf-
vudproblem är historiens sanning. Men detta problem fl3rttar
sig ständigt framåt och fördjupas ständigt. Forskaren hinner
föga längre än till mer eller mindre best3rrkta h)rpoteser, som
modifieras efter hvars och ens sätt att förstå det framfarnas
vittnesbörd. Då han stafvar på våra förfäders grafmärken och
söker döma deras ande efter dessa, känner han det vanskliga
i att kalla de fordom lefvande tillbaka i redan öfvergifha lifs-
former. Dessa utfyllas med ett innehåll af villkorlig sannings-
halt, och törhända ser nästa forskare inom samma konturer ett
annat stycke världsbild. Men om historien sålunda är en enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
