Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - N. Jacobsson. Från en forskningsresa till Herrnhut. Nya bidrag till den svenska herrnhutismens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄN EN FORSKNINeSBESA TILL HERRNHUT
8l
Lll mig na fri frSa falska giftet bli
Och allen* af din kärlek suga di.
3. Din kärlek genomtränger märg och
ben,
Uppfriskar mig sä, att jag dÅ ej sen
Ej mer kan sti men studsar ändUig knlU
Jäst är jag dä utaf din kärlek full!
4. Allkärieksälf! O! kärleks ursprung
vid,
Som flyter till de djupa dälder nid
Ocb dem befuktar i ett Ömnigt mått
Med Andans vin, tänk det är sött och godt !
5. Din Ijnfva blåst ock uppä själen
drifver, .
Att hon med helig vördnad, kärleks ifver
BesUmfiar allt det onda uti sig
Och vill allén’ uti din kärlek bli.
6. Såsom^ ett bi allt uppä blomstren
små
Uppletar och dess honung suger ä.
Så gör min själ, när hon sig sluter in
Uti din sår och kärlekssidan din.
7. O! h vilket hafs omäteliga djup!
Jag ser och tar en liten läskesup!
Men kära Far din kärlek susar på
Liksom en ström, när luckan öppnas må t
• 8. Jag dignar ner, jag vet ej till mig mer !
J«g hissnar och i undran jorlar, ler!
I detta djups omäteliga haf
Jag kastar mig bardus, ja ända kvaf!
9. Ack, söta haf din kärlek sväller opp,
Han rinner in i anda, själ och kropp,
Upplenar och gör hjärtans hårdhet blöt!
Tack, kära Far, du är ju sockersöt!
10. Jag sänker mig med hjärtans fröjd
här ner!
Min anda, själ de hoppa, dana, ler!
Men ack! min tunga hon oduglig är
Ditt namn upphöja söta Fader kär!
1 1. Jag sluter nu båd’ mig och barnen
andra,
Samt alla, som pä kärlek inte klandra,
Så kastar jag bardus ända i kvaf
1 detta hai^ som är Fars hjärtelig.
1 2. Dock vill jag uti barnslig ödmjukhet
Med kärlig vördnad i all evighet
Dig tack och lof frambära. Herre kärl
Helig, Helig, Helig min Konung är!
13. Farväl! o, värld! Farväl! du sköka
led!
Min Brudgum skrapar ut all din osed!
Jag dnmknar i min Faders kärleksfamn 1
Och Gud ske lof ! mitt Babel sett sin skam !
N:o 7, v. 7. Frisk upp min anda lam!
Brist ut i lol
Mest som du nånsin kan utan uppskof!
Skönt att värt hålls fÖr spott, Gud är
mer värd!
Ja, ock om uti lof stod hela värld.
Därför mest du rår.
Så lofvä Gud vår!
8. Min själ rätt måst du lärt älska din
vän.
Han är dock mera värd, vill ha dig igen!
Därför brinn, hasta, spring, som vor* du
bränd
Af Guds eld genom hel brinnand’ itänd !
Ja, som Gud så vill.
Skall jag straxt bju’ till.
9. Så mig omgifver platt Jesu kärlek.
Att det pä ingen kant mig kan slå felt!
Rundt omkring i all ting hans kärleks sken !
Sidor all öppnas skall på hjärtans skrin!
Ack! kast mig i kvaf
I Guds kärleks haf!
10. Skönt jag fast hissnar där
Skönt jag där bräcks.
Sker dock af käriek kär
Hvad han bäst täcks!
Det dock blir, fast därvid : man sUkt ej sett
Hvad Jesus gör med mig i sin kärlek!
Jag kastar då kvaf
I hans kärleks haf!
11. Tack! lof, lof, lof, lof, lof, du är
så god!
Tade! lof, lof, lof, lof, lof, underlig god!
Ja rätt du, du, du, du, min kärleks Far!
Lof ske dig, aldrig mig! Intet är jag.
Men dig Lifvets Lif ske lof innerlig!
N:o II, v. I. Kärleks älf, all godhets
källa!
Ack! hur sött ditt vatt*n är!
Hvar du låter det uppvälla,
Följer trängtan och begär
Att sig uti dig fl sänka
I din kärleks öfverflöd
Ojfh däri sig helt fördränka
I din sär, o, Jesu söt!
2. Ingen tror du är så göder,
Som på dig ej har fått smak!
Ingen vän och ingen broder
Kan beskrifva denna sak,
Hvad det är med munnen luta
Till din sår, som ömnigt rann,
Hvilket du för mig utgjutit
Uppä korsets helga stam!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
