Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - N. Jacobsson. Från en forskningsresa till Herrnhut. Nya bidrag till den svenska herrnhutismens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄN EN F0RSKNIN08RESA TILL HERRNflUT
91
N:o 59, v. I. Jag står på braderfltten
min. För den dn sjSlfver dödt: Brud-
goimne ftlska bruden din, Betänk ditt
«get kött
2. Jag tror du är min själa-man, Så
visst som du är Gud: Och när ditt blod
pl korset rann. Du köpte mig till brud.
3. I krait af detta ditt förbuud Är jag
din äkta brud; Så visst som du af hjär-
tans grund Är brudgumme och Gud.
4. Du beter råd och underlig. Du huld
och trofast är, -Din underliga väg med
mig Om kärlek vittne bär.
5. Din kärlighet uppmuntrar mig, Som
eljes blödig är. Ju mer du hjärtligt visar
dig. Ju mer får jag dig kär.
6. Nu kan jag ledigt till dig gä, Som
gör mig böjd och varm, Hvar vill dä
bruden bättre må. Än i sin brudgums
barm.
7. Tack Jesu du min äkta vän. Tack,
att du utvalt mig: Du älskat har och
älskar än Din brud så hjärtelig.
8. Du älskar själf, ty älskar jag. Det
år mitt tidsfdrdrif I dina sår, fast jag är
svag. Det är mitt enda lif.
9. Dn dagligt bröd och själf min spis,
Ditt hjärta är mitt bo. Du älskar mig
pä brudgums vis, Det är min brudatro.
10. Ack! är jag din, Hvad vill jag
mer. Jag har nu himmel här, Min krona
och min palm jag bär. Hos dig i höj-
den där.
N:o 70, v. I. Sä hjärtligt salig glad och
nöjd. Så liten och så innig böjd, Är jag
utöfver lyckan min, Att jag är född att
vara din. Din brud och hjärtlig kär, O
brudgum! var mig när, Och kännbar
uppä bästa sätt: Lär mig att nyttja all
den rätt. Jag i dig äger. Din sida till
mitt hus och bo. Där äta, dricka, ha
min ro. Där älska, vörda, lofva, be, Och
aldrig från ditt hjärta se: Behäll mig så
min kära. Tills jag får brudkrans bära.
N:o 77, v. I. I, som hoppens uppä
Herran, Hörer här er Jesu tal, Kaster
soiigen från er fjärran, Kommer ned i
grOnan dal. Si på Salems gröna ängar,
Växa rosor röda blå. Köper, äter utan
pangar, Hämter liljor, smaker pä.
2. Ortagårdens röda droppar, Daggen
ataf Arons skägg. Balsam af hans bruna
lockar. Svetten af hans brudesäng, Allt
är lif och evig prydnad. Socker och sukat,
Allt är frukt af Jesu lydnad. Andans
dryck och evig mat
3. Hör Jerusalem oi kvinna, Oppnä
portar f5r din man, Fatta du, som bäst
kan sinna, Purpurmanteln i din hand,
Möt på stranden den uppståndna. Ty han
själfver steker fisk. Bröd han skafibr utan
vånda, Brinnand bord och grönan disk.
N:o 91, v. 6. Kom frisker och sjuk
Till Dädenes duk, Där sitter en man.
Att själar sig fästa, Så milder är han.
Kom bada dig här I sårens Bethesda,
så krympling du är.
7. Si brudgummens säng I örtagårds
äng G^thsemane var. Den gästabudssalen,
der frälsaren har Planterat och vigt Sitt
tempel i dalen, beskåda nu slikt.
8. Här går din monarki I blomstrande
mark Följ med hvart han går: Han
själfver är vägen för skingrade får. Ack
skynda dig hit. Som svalan förlägen, att
få dig en bit.
9. Si huru han sig Bemödar att dig
Traktera så väl: Besinna då detta min
fattiga själ, Han gifver dig mat, Din själ
att försätta i evig sabbat.
10. Min Jesu du vet Bäst själamas
bet, Du känner din får, Hvad läska och
föda de endast åtrår, Hvad svalkar vår
mun, Den saften månd flöda ur sidones
brunn.
1 1. Så blifve vi vid Din hydda i frid.
Vi höre nu på. Din Ijufliga pipa be-
gynner att gå. Ditt kraftiga ord Låt
muntra och gripa i hjärtat din hjord.
12. Gör eviga fröjd Din k3rrka förnöjd,
Hvar endaste lamm Ledsaga pä fältet
till saUghet fram. I vingarnas bo Det
sällaste tältet låt vara vår ro.
N:o 94 (Nattvardssång), v. i. Du Sions
Gud o6h hjälte stark. Guds lamm min
Jesu blida: Du evigt segrande monark,
In i din öppna sida Nu samlas dina
fosterfar, Att mann’ och näktar ur din
sår I torra själen njuta.
2. Hvar män’sko själ kom hit, var glad,
Grud själfver mänd oss frälsa; Ty lifsens
träd är fullt med blad Till hedningamas
hälsa. Nu står en helgedomsens mark.
Ett paradis, en Noe ark. För Adams
släkte öppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
