Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet 1681—1724
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[20 EDVARD WERMCRANTZ
i:o Gent emot beskyllningen för att hylla Christian
Thomasii åskådning framhåller Grubb, att det akademiska kon-
sistoriet, då det två år förut rekommenderat honom tiU er-
hållande af adjunkturen, ingenting haft att anmärka emot ho-
nom, och att särskildt prokansleren, doktor Mayer, vid detta
tillfållle helt och hållet frikänt honom från hvarje misstanke
för irrläriga och farliga grundsatser, samt ådagalägger genom
tre bifogade, i augusti 1710 afgifna intyg, ett af assessor F.
E. von Essen, för hvilkens son han varit informator, och två
afgifna af studenter, som deltagit i hans kollegier, att han i
sin undervisning ifrigt varnat för villfarande grundsatser, sär-
skildt för Christian Thomasii i Halle, och lärt sina lärjungar
att vederlägga dylika Assessor von Essen förklarar i sitt
nämnda intyg, att han för sin del gema sett, att Grubb vid
hans sons undervisning hade följt Thomasius, men att Grubb
icke kunnat förmås därtill.
2:0. Anmärkningen för ett alltför inskränkt författarskap
och en där bakom möjligen dold inkompetens bemötes genom
hänvisning till ett i högsta grad lofordande intyg af den 31
maj 17 10, afgifvet af universitetets dåvarande rektor, B. H.
Gebhardi, ^ samt det of van nämnda intyget af assessor von
Essen, hvilka bägge framhålla hans flitiga och omfattande för-
fattareverksamhet samt grundliga lärdom.
3:0. I fråga om den klandrade disputationen i historia
åberopas adjunkten i juridiska fakulteten Georg Adolf Caroc,
hvilken i ett bifogadt intyg förklarar, att Grubb ledigt och på
ett tillfredsställande sätt bemötte de anmärkningar, som fram-
ställdes. Med afseende på sina historiska kunskaper för öfrigt
påpekar han, att hans undervisning i historia under flere år
och i professor Palthenii egen lifstid varit omtyckt, icke blott
af de studerande själfva utan äfven af förnäma, i moralfilosofi
och historia hemmastadda adelsmän, hvilka åt honom anför-
trott sina söners undervisning i dessa ämnen.
roll gent emot sina kolleger som ärkebiskopen Abraham Angermannus i Upsala
domkapitel. Jfr H. Lundström: Laurentius Paulinus Gothus I och II, sid.
58-64.
* Se sid. 115 anm. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
