Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet 1681—1724
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS GRUBBS LIF OCH VERKSAMHET 1 23
sig till hans biktstol och på tillbörligt sätt åtnjutit den heliga
nattvarden.
Anklagelsen för ringaktning och försummelse af den
offentliga gudstjänsten samt dåligt inflytande på sina lärjungar
i nämnda hänseende visar han likaledes genom bifogade intyg
vara ogrundad. Doktor Pritius skrifver i sitt förutnämnda in-
tyg, att Grrubb flitigft besökt hans predikningar i S:t Maria
k3rrka, hvarest han var pastor, och tolf dåvarande eller f. d.
lärjungar intyga, att han aldrig, vare sig i eller utom under-
visningen, framkastat någon tanke, som varit ägnad att draga
dem bort från den allmänna gudstjänsten, utan tvärtom för-
svarat den och dess ceremonier, när tillfälle därtill yppat sig,
samt uppmanat dem till flitig kyrkogång.
Med afseende på det jrttrande som tillskrifvits honom,
att han icke hade någon bättre tid till studier än gudstjänst-
tiden på söndagen, säger han sig lefva i den säkra förhopp-
ningen, att ingen opartisk människa, som icke håller honom
för en turk eller hedning, kan eller skall tro sådant om ho-
nom, hvarföre han anser det onödigt att vidare svara på denna
tillvitelse.
Sedan kansleren Mellin läst försvarsskriften, hyste han
för sin del inga betänkligheter mot att utlämna Grubbs full-
makt, men då dennes motståndare vid universitetet icke ville
mottaga honom såsom sin ämbetsbroder, förrän kongl. senaten
fällt utslag med anledning af de ingifna klagomålen mot ho-
nom, sände han såväl konsistoriets skrifvelse som Grubbs svar
därpå till nämnda senat under uttalande af den åsikten, att
rådsherrame skulle finna tillräckligt talande skäl för att låta
det bero vid den en gång utfärdade fullmakten. I sin skrif-
velse till rådsherrame, daterad den 23 augusti 1710,^ betonar
kansleren särskildt, a) att teologiska fakultetens majoritet intet
haft att anmärka mot Gfubbs ortodoxi eller kristliga lit och
vandel, b) att generalsuperintendenten doktor Mayer, genom
sitt i det ’föregående nämnda bref förklarat honom vara fri
från de i Halle gängse villfarelserna redan den 6 juni 1708,
sedan han mottagit kanslirådet Hermelins bref och däraf fun-
* Pomeranica n:o iio.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
