Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet 1681—1724
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS OKUBBS LIF OCH VERKSAMHET 1 49
ej sä noga hörde efter, hvad prästen muntligen lärde dem^
emedan de tyckte, att de kunde läsa detsamma hemma i bo-
ken utantill. Därjämte hade han funnit de tryckta katekes*
förklaringarna vara .dels för utförliga vid behandlingen af så-
dant, som han icke ansåg så särdeles nödvändigft för begyn»
nare, dels uti det nödvändiga antingen för korta eller så dunkla
och otydliga, att åtminstone enfaldigt, folk icke kunde fatta
framställningen, utan att man gaf en ny förklaring, hvarigenom
det blef förklaring öfver förklaring, hvilket han ansåg mer
förvilla än uppbygga de enfaldige.
I stället för att förelägga sina åhörare Svebilii katekes,
hvilken denna tid var den allmännast begagnade, till inlärande
och sedan förhöra dem däruti började Grubb därför att munt-
ligen undervisa dem, hvarvid han på det enklaste sätt förklarade
hvart ord samt ofta upprepade samma sak. När han därefter
examinerade dem, lät han examen mera gestalta sig som ett
samtal än som ett förhör, i det att han, när de svarade orätt,
däraf tog sig anledning att framställa nya frågor, till dess att
de. gälfva kunde märka, att de gifvit oriktig^t svar, och sedan
ledde dem till ett riktigft besvarande af den framställda frågan.
På detta sätt lyckades han förmå sina åhörare att bruka sitt
förstånd vid inhämtandet af och redogörelsen för kristendoms-
sanningarna.
Då det ofvannämnda sättet att undervisa hade valts för
att förebygga själlös utanläsning och uppöfva åhörames egen
tankeverksamhet, är det själfklart, att Grubb ej skulle fordra
ett ordagrannt återgifvande af sina egna förklaringar öfver
katekesstyckena, såvida åhörame med egna ord kunde nöj-
aktigt besvara de frågor, som förelades dem. Lika tydligt är
att han, när åhörame visade sig förstå ett utantill efter någon
annan inlärdt svar, gärna skulle tillåta dem att begagna detta.
Härom skrifver han själf:^ »Aldrig skall någon med skäl
kunna säga, att jag bundit mina åhörare i sina svar på de
framställda frågoma till något af mig föreskrifvet formulär.
Ty att jag vid informerandet sagt dem, huru frågan bör för-
stås och besvaras, därtill har jag ju måst bruka ord, men aldrig
* Memorial till den koogl. kommissioDen den 6 aiigusti 1724.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
