Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet 1681—1724
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS QRUBBS UF OCH VERKSAMHET 17I
en i bönen skonar sig själf och liksom förbehåller sig själf
några sjålens krafter, dem en icke använder på bönens arbete,
aå vilja dessa själeils krafter, som icke kunna gärna vara få*
fånga, hafva något att göra, och därför draga de människans
tankar och »nnen ifrån bönens åtanka och andakt och föra
dem omkring till det som dem behagligast är, nämligen till
allehanda världslig^t väsende.
Det är bekant, att många klaga däföfver, som hyar och
en själf vet af egen förfarenhet, nämligen att så många världs*
liga tankar infaUa under bedjandet. Orsaken är ingen annan,
än att de först icke bedja efter ofvannämnda första omstän-
dighet och sedan att de icke vant sig fästa och binda sina
tankar på hvart ord i bönen. Därföre vill någon blifva kvitt
och fri från världsliga infallande tankar, så vänje han sig noga
iakttaga och verkställa dessa första omständigheter. Skulle du
i f(^:stone icke kunna alldeles utestänga adla främmande tan*
kar, så länge den förra inrotade vanan ännu hänger vid dig,
så far dock med allvar fort därmed, att du igenom vanan får
däruti öfvade sinnen, så skall förfarenheten lära dig, att detta är
visserligen sant, att du ändtligen genom Guds nåd skall kunna
utestänga aUa världsliga och främmande tankar under bönen
och rätt i stillhet och enslighet få handla med din Gud.
Den tredje egenskapen, som i bönen bör iakttagas är,
att vi skola grunda vår bön på Kristi förtjänst. — — — En
sådan bön går liksom genom Kristus till Gud, och då tager i
Kristus all sin värdighet, kraft och fullkomlighet, för hvilken
allena Gud anser och upptager henne och gifver människan
allt hvad hon således i Jesu namn beder.
Ty lika så litet som han kan neka sin egen son något,
i hvilken han haiver förklarat sig hafva ett godt behag, så
litet kan han ock neka människan, som på förbemälta sätt i
hans egen sons namn beder, bönhörelsen. Därföre slutas mest
våra böner med dessa orden: ’Genom din son Jesus Kristus,
vår Herre!’
Den fjärde omständigheten, som väl och granneligen bör
i akt tagas, är denna, att en emellan hvar gång en beder, icke
gör uppsåtlig! tvärt emot det en bedit om, utan efter det nå*
dens pund, som en redan fått hafver, använder yttersta flit att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
