Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet 1681—1724
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 EDVARD WERMCRA.NTZ
gar inflyttade till t i:u å, därstädes på grund af otillräckliga
kunskaper förvägrade nattvardens bruk, tills de hunnit förkofra
sig i sin kristendomskunskap.
h. Grubbs verksamhet för ändring i lagstiftningen angående
kyrkotukten.
På våren 1723 öfverlämnade Grubb till ständerna ett
memorial angående afskaffande af pliktepallen samt brännerier
på landet, dateradt den 28 mars samma år. Han yttrar
häri, att änskönt den uppenbara kyrkoplikten, som förnäm-
ligast de måste undergå, hvilka förbrutit sig mot| det sjätte
och sjunde budet, blifvit i ett godt och kristligt uppsåt införd
i de svenska församlingarna efter den första kristna försam-
lingens bruk, så hade den enligt den dagliga erfarenhetens
vittnesbörd numera så urartat, att, om icke hos alla så likväl
hos största delen af dem, som undergå kyrkoplikt, föröfvades
allenast Guds heliga ords och namns missbruk, hvarför han
underställde riksens ständers ompröfvande, om icke billigt och
nyttigt vore, att den uppenbara kyrkoplikten antingen blefve
alldeles afskaffad eller ock på ett annat och med den första
församlingens bruk mera öfverensstämmande sätt inrättad.
Såsom speciella skäl för denna sin åtgärd anförde Grubb:
1:0 att han bland alla dem, som han sett stå uppenbar k3rrko-
plikt, ännu icke funnit någon, som visat ens ett sken af bot-
färdighet ännu mindre något rätt prof däraf, men att han väl
hos sådana både före, under och efter utstånden kyrkoplikt
sett och sport många och säkra prof på obotfärdighet, ja, arg-
het och bitterhet däröfver, att de inför hela församlingen måst
offentligen skämmas; 2:0 att prästen nödgades i den heliga
treenighetens namn absolvera personer, hvilka endast af yttre
tvång och ej af inre, frivillig botfärdighet svara ja, på de fram-
ställda frågorna, hvilket en rättsinnig präst icke utan hjärtats
ängslan, grämelse och samvetsångest kunde göra; 3:0 att det
väl hette, att en syndare under k)rrkoplikten skulle göra oflFent-
1ig afbön för församlingen, men att det likväl sällan funnes
någon i förseunlingen, som icke höUe honom för en obotfärdig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
