Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet 1681—1724
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IQO EDVARD WERMCRANTZ
Det vore allmänt bekant, att ett skadligt förödande öfva»
des på spannmålen så i städer som på landet genom bränn-
vinsbrännande till försäljning, och detta fast missväxtår inföUe.
Ett säkert bevis därpå utgjorde den omstöndigheten, att endast
i Stockholm mellan femtio och sextio tusen tunnor spannmål
förbrändes. Den stora brännvinskonsumtionen föroisakade, att
mången fattig, ej utan den högstes misshag, måste dyrt betala
sitt bröd» Och emedan bränn vinsbrännarens vinst vore ansen-
lig samt brännvinsåilskarens begär omåttligt, så kunde spann-
målsförödelsen icke på något annat tänkbart sätt förhindras
än därigenom, att riksens ständer behagade fastställa, att endast
ett visst antal brännerier skulle få finnas i hvarje stad, och att
pannorna skulle vara krönta, på det afit de ej måtte kunna
ändras till storleken, när ägaren så behagade.
För den händelse en sådan lagstiftning skulle komma
till stånds föreslår deputationen, att Stockholm måtte få. endast
tjugo dubbla eUer fyrtio enkla brännerier i. stället för de
några och femtio dubbla och öfver sjuttio enkla, som då fun-
nos. Då ett dubbelt bränneri förbrände två tunnor och ett
enkelt en tunna spannmål om dygnet^ så blefve den årliga
tillverkningen af brännvin minst etthundrafemtio tusen kannor
och den d^till använda spannmålen uppginge till minst tio å
elfva tusen tunnor. Denna stora kvantitet syntes vara tillräck’»
lig där i staden, allenast någon måttlighet blefve iakttagien.
För de andra sjö- och landsstäderna föreslås ett visst an-
tal brännerier efter hvars och ens storlek i samma propor-
tion, samt att kongl. kammarkollegium och landshöftlingame
tillika med vederbörande ma§fistrater mätte erhålla uppdrag
ombesörja detta.
Vidare ansåg deputationen billigt, att Kongl. Maj:t och
kronan erhöUe en del af den ansenliga vinst, som brännvins^
brännaren skördade af brännvinshandeln, samt föreslog en viss
skatt på hvarje brännvinspanna efter dess storlek och tillverk-
ning. Ett dubbelt bränneri, som förbrände två tunnor spann-
mål om dagen och tillverkade trettio kannor brännvin, tycktes
kunna gifva fyra öre silfvermynt i skatt för hvarje kanna, hvil-
ken afgift endast kom brännvinssuparen till last, då brännvinet
kunde åsättas ett högre pris efter ärlig taxcu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
