Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Bergman. Religionsmålet mot studenten Erik Molin 1734—1739
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2l8 £. BEROHAN
vid uppträda med så mycket större säkerhet, som han hade
hela sitt stånd bakom sig. Prästeståndet hade nämligen vid
sammanträde den 4 okt. beslutit att genom ärbebiskopen och
andra sina presules göra enskild hemställan hos Kongl. Majit
och riksråden, att detta mål måtte blifva »behörigen ansedt».
Detta skedde ock genom dT Erik BenzeUus, som den 7 okt
2, 3 Nov. 1738): Molins och hans anhangs eller sekts satser och meningar, heter
det i detta protokoll med Alstrins ord, äro beklagligeo så mycket mera farliga och
tördärfliga, som de föda af sig skadliga frukter både i anseende till kristendom odi
den borgerliga sammanlefnaden, alldenstund de i anseende till kristendomen Rkla af
sig antingen andelig hOgfSrd eller f^rtviflan; andelig högfftrd hos dem, som tycka
sig hafva hunnit till den fuilkomlighet, som de föregifva och påstå, under hvilken
deras påstådda helighet och fullkomlighet de som oftast befunnits begå skamliga
gärningar, men desperation och förtviflan hos dem, som iinna sig ej vara syndldsa,
utan att syndaroten är kvar; den skadliga frukt, som det f^er af sig i anseende
till den borgerliga sammanlefnaden är förvirring, konfusion och oreda, i det de ej
vilja lyda dem, som de likväl efter Guds ord äro skyldiga: tjänstehjon vilja icke
lyda sina husbönder, icke son eller dotter fOråldrame, icke heller hustrun mannen,
när hon är af dessas anhang; under f5regifvande att man skall lyda Gud mer ån
människor fOrvägra de sig dem lyda, hvilka de likväl efter Guds ord lyda böra;
hafvandes åtskilliga handlande här i staden beklagat sig, att de ej kunna- få rade
med sitt tjänstefolk som tillf^rene, när de befalla dem f^lja sig i kyrkan och på
det de sedan må kunna fråga dem predikan, neka de därtill alldeles och säga hus-
bonden ej ha makt dem sådant att befalla, de löpa så ur huset, som de föregifva
till Holmkyrkan, hvarföre ock husbönderna icke kunna lita sig på deras trohet,
och emedan deras sats är ibland annat, att ingen må äga något mer än den ai^dre^
utan allas ägodelar böra vara gemensamma, kunde lätteligen ske, att hvad husbon-
den tillbörer blefve af dem utdelt till sådana, som äro af samma anhang — och
hvad ringa vördnad de hafva för höga öfverheten, det torde nogsamt skönjas af
Strokirchs på sista riksdagen ingifna memorial, hvaruti dessa orden anföras: »Öfver-
heten är en villkorlig ting, som fämväl i detta lifvet skall upphöra, när Gud älskas
öfver allt», förmenandes d:r Alstrin meningen ingen annan kunna vara än denna:
att såsom de äro desamma som älska Gud öfver allt, så måste öfverhetens makt
och myndighet i anseende till dem upphöra. Det är visst och kan bevisas, att
äfven samma villosatser, som dessa nu hysa, hafva anabaptistema hyst, som upp-
kommo strax efter reformationstiden, hvilka hvad oreda och oväsende de törona-
kade är bekant af bondekriget, förmenandes d:r A. detta vara en så mycket mera
viktig sak, som de torde njuta understöd af främmande, ehvad de må vara kväkare
eller mennoniter eller jesuiter, . som gärna pläga vilja hafva sin hand med i religions-
stridigheter och fiska i grumligt vailen, ty på tillfrågan, hvar de fltt sitt uppehälle
ifrån, eftersom de intet arbeta, kan man af dem intet annat svar erhålla, ån att
Gud föder dem, tillstå dock sig ingenting fattas, äro ock allesammans, jämväl de
ringare, väl klädde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
