Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Bergman. Religionsmålet mot studenten Erik Molin 1734—1739
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 K. BERGMAX
Stöder sig härvid på den, såsom det synes, enda riktiga ut-
läggningen af orden i i Petr. 3: 19’ och 4: 6, enligt hvilken
genom Kristi nedstigande till Hades ett verkligt tillfälle gifvits
de döda till omfattande af evangelium. Häraf vill Molin sluta
till att »den AUrahögste äfven i evigheten dömer efter mått,,
och att han bäst känner, huru han vill umgås med sina krea-
tur, så att han såsom en vis herde vet, att äfven med sin
järnspira visligen föra dem i bet... Domen står till Gud, och
det är det bästa, att vi med stor aktsamhet tala om hans
domar.» — Det står för Molin mera som en fråga, hvilken
icke fått sitt fulla svar, än som en fastslagen dogm, hvad öde
månde träffa själame efter skilsmässan härifrån. »Emedan det
nu icke endast finnes svaga begynnare i tron och öfvade män,,
utan ock bland den enfaldiga hopen finnas många själar, som
visserligen icke känna Jesus Kristus och hans kraft, ännu mindre
genom hans döds kraft ha låtit rena sig från all andans och
köttets besmittelse eller ha fulländat helgelsen i Guds fruktan^
dock å andra sidan icke äro så alldeles gudlösa, icke förakta
Guds nåd, utan merendels genom okunnighet blifvit tillbaka,,
så frågas det, huru den barmhärtige Guden skall göra med
sådana själar, om de] i; sådant tillstånd skiljas hädan? ’Intet
orent och obefläckadt skall ingå i det nya Jerusalem, och utan
helgelse skall ingen se Herran.’ Sådana äro nu väl både
orena och befläckade, hafva antingen funnit en helt ringa bör-
jan i tron, eller ock icke hunnit till någon särdeles verksam-
het däri, men åter ha de icke i sin enfald begått någon grof
gudlöshet och orättfärdighet, utan fastmer låtit i sin umgän-
gelse förspörja frid, redlighet och barmhärtighet, äfven om de
icke bortlagt köttets befläckade klädnad och tvått sig rena i
lammets blod från kärleken till denna världen. Det frågas då»
hvad skall Gud göra med sådana människor?» — Här stan-
nar Molin, såsom så många andra med honom, inför ett fråge-
tecken. Dock där bakom skymtar merendels för honom fram
en ljus förhoppning till Guds kärlek och barmhärtighet, som
icke »skall underlåta att göra det yttersta för hvaije människo*
själ, som icke frivilligt förhärdar sig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
