Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Bergman. Religionsmålet mot studenten Erik Molin 1734—1739
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 E. BERÖM AX
vid sista förhöret blifvit med Molin ventileradt. Men Molin
har icke heller af dessa prålstmän sig säga låtit, så att han
genom deras admonition och undervisning funnit sig vara öfver-
bevist det vara orätt, som dess satser innehålla, utan står Mo-
lin ännu vid sina meningar fast, och héu* ej velat någon af
dem återkalla. Det ankommer fördenskull nu på kongl. hof-
rättens utlåtande, huru Molin bör anses och dömas. Jag har
ej funnit af actis, att Molin far vilse data opera, utan att han
följer sitt samvete, och fastän hans samvete uti vissa satser
kan vara erronea, så finnes orsaken därtill vara, att han af
Dippels skrifter är förförd, oaktadt han i allt påstår, det han
efter Guds ords föreskrifter rättar sina begrepp i trons saker.
Mig tillkommer icke såsom domare att gå in i de mellan Mo-
lin och prästerskapet förehafda kontroverser, efter som den
himmelska sanningen är det dyra anförtrodda godset, hvilket
isynnerhet prästerskapet, hvars läppar skola bevara läran, böra
i ett godt samvete bevara, samt genom hälsosam lärdom för-
mana och öfvervinna dem, som däremot säga. Men som den
kristliga öfverheten är en Guds tjänare och custos utriusque
tabulae, så åligger det jämväl öfverheten att härvid lägga hand
och i redlig afsikt bruka den allvarsamhet, som pröfvas nödig
att hämma villfarande meningars inritande, att de ej mätte
fräta omkring sig såsom kräftan, så att brachium seculare bör
i sådana ärenden göra predikoämbetet allt möjligt bistånd, dock
bör sådant ske med ganska sorgfällig försiktighet, nämligen
det en noga åtskillnad göres inter seduetos et seductores; de
förra håller jag före böra tåleligen lidas, men de senare, om
de ej låta rätta sig, när de äro varnade, utan söka att utsprida
sina satser, böra till undvikande af förargelse extermineras.
Och oansedt heresis icke är något delictum directe politicimi,
emedan det icke kan bevisas vara emot conscientiam rectam
och icke har agenda immediate pro objecto, dock likväl, då
någon hafver en villfarande mening, som strider emot den
rätta läran, och förmenar sig göra Gud en tjänst därmed, att
han besmittar flera med densamma, och det mot öfverhetens
stränga förbud, så är det klart, att heresis indirecte et per
consequentiam ej kan undgå att vara af delicto. Huru vida
detta till Molin kan appliceras, vill jag nu öfverväga. Uti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
