Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Meyer. En teologisk strid under frihetstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN TEOLOGISK STRID UNDER FRIHETSTIDEN 27 1
controvertera». Emellertid går insändaren skarpt till rätta med
Munck och uppvisar, att denne dels förvridit och stympat många
af Knös’ yttranden, dels bemött honom på ett opassande sätt,
samt att han onödigtvis fattat humör öfver den mycket om-
talade noten i Theologia practica.
Härpå svarade korteligen Munck i L. T. den 5 mars
1772. Han bestrider här, att han anfallit Munck, påstår att
han alltid nämnt honom med aktning, men att däremot Knös
angripit hans noter till Wöldicke på ett sätt, att om hans
kritik varit grundad, boken hade innehållit errores fundamen-
talas och bort indragas. Munck hade endast försvarat sig, och
hans ord och meningar hade blifvit förtydda. — Detta är intet
annat än de gamla påståendena, men här tillfogar han några
ord, som äro betecknande för hans begär att framkasta in-
sinuationer. »Jag begriper nog», säger han, »hvartut dessa un-
der texten, år 1767 och 1768, tillagda Noter syftat. Jag hade
i yngre åren sökt tjäna ungdomen med karta arbeten, som
jag aldrig utgifwit för några mästerstycken. De skulle åter
betagas sitt förtroende, och följakteligen förtjänsterne til någon
Theol. Profession minskas för Auctoren». — Här har han utan
tvifvel märkt, att han gjort en försåtlig insinuation och tilläg-
g-er med en af sina vanliga vändningar: »Om ej detta varit
intention, som jag hoppas det ej varit, så kunde dock mången
sä tänka, efter just dessa Noter på så många ställen skulle
angripas».
Vidare opponerar han sig mot Insändarens (liksom Knös’)
förkastande af »subtiliteter», h vilket just vore ett karakteristi-
cum för Herrnhutame. Han förnekar därpå, att han beskylt
Knös för Zlnzendorffianism, men anhåller ock att ej blifva be-
skyld för Synergism. »Som han nu ej kan wara det förra, så
kan jag ej wara det senare.» Han förklarar sig slutligen ej
vilja svara mera i denna sak. »Detta blifwe således», slutar
han, »et prof å ömse sidor på en Christelig kärlek och rätt-
skaflFens enighet». —
Därmed var striden definitivt ändad. Af samtidas vitt-
nesbörd och af de många insändarne inses lätt, att denna strid
väckte lifligt intresse t. o. m. på en tid, då polemik hörde^till
ordningen för dagen, och de litterära striderna utdrogos i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
