Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. Levin. Bidrag till Visby stifts historia. II. Visby stift under Spegels ledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300 H. LEVIN
af präster frän öns för möjliga danska spaningar mera utsatta
sydsida. ^
Uppenbarligen har Spegel varit emot en sådan åtgärd
i allmänhet, lika väl som han gjorde föreställningar emot att
drifva undan kyrkoherden i Hafdhem till Canutii förmån, om
också i detta senare speciella fall äfven oviljan mot den af
Canutius visade egennyttan var en särskild anledning för ho-
nom att söka förebygga den af konungen redan anbe£dlda
åtgärden. Han insåg» att en sådan visad misstro och öfvad
godtycklighet gent emot det gotländska prästerskapet ingalunda
vore ägnad att befordra samförståndet mellan gotländingar och
»svenskar» eller att göra de förra mildare stämda gent emot
det svenska regementet.
Spegel vände sig äfven i denna fråga liksom rörande
de båda prästmännen till konungens högra hand, lindsköld,
och bad honom hos konungen göra föreställning, huruvida det
anbefallda medlet vore »kraftigt nog till att anten näpsa den
lättsinnighet, som är förspord, eller afväija den, som kan be»
fruktas, att man sätter sådana personer från en ort till en
annan på detta landet, där nästan intet pastorat är längre än
två mil beläget ifrån hafvet och hamnarna». Att åtgärden
endast komme att väcka ond] blod och förvärra ställningen
påvisar Spegel, ty, säger han, »förfarenheten visar nogsamt»
att en arg människa tager sitt arga hjärta med sig» ehvart han
kommer, och varder sällan bättre, men ofta värre, när han
varder röjd och misstänkt, men intet straffad». ’
Konungen lyssnade som vanligt till de alltid välbetänkta
^ Det är såluoda oriktigt att på grund af den kungl. befallniogen sSga, att
imder Spegels styrelse på öd »till de sydligare belftgna pastoraten befordrades män
från fastlandet, under det infödda gotländingar, som ägt dessa tjänster, fOrfl]rttades
närmre staden, där det as vandel och trohet noggrant kunde Ofvenraka». Icke heller
riktigt är det, såsom af det ofvan sagda framgår, att påstå, »att iÖrBamlmgamas
jtts vocandi och prasentandi begränsades till rätten att kalla skickliga män, som
voro infödda svenskar». Jfr Helander, anf. arb. s. 45. Nämnde förf. har idce
skilt mellan hvad som af konungen anbefalltes och hvad som verkligen ägde rum.
Genom aktgifvande på det verkliga förhållandet ställes Spegels verksamhet på Ön i
en annan dager.
’ Spegels bref till Lindsköld d. 24 mars 1 682, bl. collectanea de scriptori-
bus suecicis. R. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
