Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - J. A. Eklund. Från en studieresa i Tyskland 1843—1844. Efter P. Genbergs dagboksanteckningar och bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. A. EKLUND
liksom se deras bärare på nära håll med hjälp af Genbergs
skarpa blick. Ty — en skarp blick hade han. Det är nog
icke ofta Sverige har utsändt en så väl förberedd »studerande>
som denne unge akademiker, hvilken Lunds universitet icke utan
grund betraktade såsom en af sina bästa alumner.
Vi våga därför försöket att, med hjälp af dagböcker och
bref, här meddela sådant, som synes oss ligga inom de studie-
områden, hvilka — åtminstone propedeutiskt — tillhöra den
teologiska bildningssferen.
Tidpunktens allmänna karaktär är oss välbekant: det var
ju icke själfva den stora tiden, »geniperioden». Denna var
slut. Och det nya, som kommit att karakterisera senare sekel-
hälften, var ännu ej kommet. Men äfven öfvergångstidema
hafva sitt intresse. —
Genbergs resa gällde främst Berlin, Denna stad hade,
tack vare lärare som ScheUing, Schleiermacher och Hegel, ännu
öfver sig hela glansen af en vetenskapens metropol. Och med
stora förväntningar ankom Genberg dit våren 1843.
I ett bref, skrifvet nyss efter ankomsten till Berlin, gif-
ver Genberg uttryck åt sin stämning gentemot »staden och
folket».
»I en stad, där så mycket gjorts för att sprida bildning,
i en stad, där så mycken skönhet och prakt blifvit utbredd,
skulle man tro, att denna skönhet framkaUats af ett behof, af
en känsla, som behöfde spegla sig i dessa omgifningar. Men
det är icke så. Folket har icke en bildning, som kan upp-
bära, eller ens respektera dessa vackra tillställningar. Därför
slår man fingrar och tår af statyerna, och ingen Warnungs-
tafel kan freda arkitektoniska prydnader från att nedsmutsas.
Det är icke bekant, att sådant skedde i Athen. Men Berlina-
ren är också ingen Atheniensare. Han saknar i grunden hu-
manitet. Trubbighet i umgänge, brist på skönhetssinne och
smak, stelhet och yfviga åthäfvor är det mesta man möter.
Med djup bugning tager jag undan de lärde; af flere bland
dessa har jag rönt ett godt bemötande och tUl och med väl-
vilja.»
»Det för mig lärorikaste här — fortsätter han — har
varit museum, icke djurens likväl; ty den stora elefanten med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
