Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - J. A. Eklund. Från en studieresa i Tyskland 1843—1844. Efter P. Genbergs dagboksanteckningar och bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 J. A. EKLUND
af andra gjord erfarenhet, att Berlinprofessorerna, äfven där
de som mest visa sig humana och förekommande, äro ett i
grunden högfärdiga och uppblåst släkte. — Huru talade icke
Zumpt — . språkforskaren — om Madvig. »Er schickt mir
seine Sachen» — »ich habe ihn vorgeschlagen» — och dock
är Madvig en annan man än Zumpt och honom öfverlägsen i
många ting. Värre blef det naturligen, då Genberg kom till
de sekundåra storheterna. Så då han gick att höra en herr
Stuhr, som lofvat »mythologiam populorum septentrionalium
exponere». Där mötte honom lappar och heimskringla, skrid-
finnar och Sturleson, kväner med sina olika stafningar i den
brokigciste oreda — med gester, både runda och aflånga. »Och
denne man, som presenterar denna smörja och för att gifva
den åtminstone sken af lärdom citerar författare, som han
kompilerat — med deras citater — denne man har mod att
öfver hvar och en uttala sin förkastelsedom. — Sedan han
först plundrat alla citaterna ur Geijer rörande Sveriges
äldsta folkstammar och deras boningsplatser, dem han dock
icke aktat efterse, huru de ligga, så citerar han äfven Geijer,
men vill visa sin öfverlägsenhet genom att på myndig våg-
skål uppväga Geijers hela litterära värde. Han har visser-
ligen, säger han, grosze Gelehrsamkeit und Sammlerfleisz, men
hans arbete är dock i det hela byggdt på ganz falsche Ansich-
ten, så att det blott kan begagnas såsom bidrag till material-
samling — för bearbetning — kanske af Stuhr?»
Det kan emellertid vara skäl att som ett motstycke mot
denna »negativa kritik» meddela ett uttalande, som visar, huru
universitetet tog sig ut i sin imponerande glans. Skildringen
afser en akademisk festlighet till kungens ära.
»När aulans deux-battans slås upp, är det svårt att hålla
sig i svalkan af Horatii tempererade lefnadsvishet — ’nihil ad-
mirari’ — vid åsynen af det tåg, som öppnas af tvänne pe-
deller med gyllene spiror, män med Eisen-Kreutz på bröstet,
med steg och hållning, som vore de lefvande inkarnationer af
Bewusstsein att fordom hafva slagit Napoleon och] nu gå i
spetsen för Berlins samlade fakulteter — denna långa, vörd-
nadsbjudande rad. Första paret, just hyggliga gubbar, med
grånande hår, med stjärnor och band, med värjor, som glida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
