Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - J. A. Eklund. Från en studieresa i Tyskland 1843—1844. Efter P. Genbergs dagboksanteckningar och bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FBÅN EN STUDIERESA I TYSKLAND 1843—1844 21
forskaren, som du känner; men du känner hvarken henne eller
hennes syster. Icke heller känner du Marie Gabler, men du
bör veta, att hon har blå klädning och blåa ögon, båda rätt
vackra. Därför visa studenterna henne den äran att skrifva
hennes namn på bänkarna i auditorium vid sidan af Evelina
Hegel. Det låter något! Du ser att studenternas tankegång
går från filosofi till filosofiska döttrar, från det abstrakta till
det konkreta, och således den rätta gången.»
Vid nyåret 1844 skref åter Genberg till sin vän Hag-
berg ett långt »filosofiskt! bref. Det blef dock aldrig afsändt.
»Du vill veta, förmodar jag, huru de filosofiska konstella-
tionerna för närvarande se ut, om de båda en våt natt, eller
en ljusnande dag. På nära håll sedda betyda de hvarken det
ena eller det andra, och de äro på långt när icke så märk-
värdiga som de synas på afstånd. Du menar kanske, att jag
icke ser skogen för tränas skull — jag ser både skog och
trän, samt med buskar och ogräs. Tiden arbetar på stora
frågor, det är sannt. Det går en feberskakning genom statens
och kyrkans innersta nerver. Icke besvaras de frågorna —
icke stillas den skakningen här, I grunden göra Berlinarne
därtill mycket mindre än de själfva tro. Icke en man, icke
en bok, icke ett decennium löser sådana frågor — folken och
historien göra det — och många folk, äfven det svenska, äro
i historien komna vida längre än vissa tyska konglomeratio-
ner. Jag har erfarenhet nog för att kunna säga, att i socialt
lif, i politiskt vett, i samfundsanda äro tyskarne i allmänhet,,
nämligen så vidt jag sett, och äfven berlinarne, långt under
hvad man skulle vänta. De äro en ’rudis indigestaque molesV
sammanhållen af snålhet och egoism — ty det är grunddraget
— det barbariska, outplånliga grunddraget i tysk karakter —
öfvergjutet med slafsinne och kryperi, en ytterlighet, lika vidrig
som den andra — rabulismen. Denna senare har här och hvar
börjat blåsa sitt väder öfver de tunga massorna — och löper
åstad med abstrakta, filosofiska satser, för att bruka dem till
häfstänger. Därmed göres en stor otjänst både mot massorna
och mot filosofien. De förra äro nämligen icke mogna för
den sublimerade staten i vissa hufvuden, eller för den ihåliga
kyrkan i vissa hjärtan, och denna stat och denna kyrka äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
