Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - J. A. Eklund. Från en studieresa i Tyskland 1843—1844. Efter P. Genbergs dagboksanteckningar och bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN EN STUDIEBESA I TYSKLAND 1843—1844 2 g
domen. Jag har sökt en stråle af högre ljus — jag har sökt
att uppfatta och återgifva några toner af skapelsens och lifvets
grundackorder, och det gläder mig om de funnit gehör i yng-
lingars sinnen.» Efter ett trefaldigt upprepadt: »Unser verehr-
ter Lehrer, Herr Professor Schelling, Er lebe hoch!» kom
den firade läraren ned på gården och tog med sig hela stu-
dentsvärmen upp på rummen, där det blef fråga om drick-
ning af bischoff — i kappor och öfverrockar.
Ganska växlande äro Genbergs omdömen om den be-
römde filosofens verksamhet. Hvass emot Hegel, var Schel-
ling stundom obillig, såsom då han förklarade hela dennes åt-
gärd för ett återfall i Wolffisk formalism. Äfven hos Schel-
ling förnams det typiska öfverskattandet af sitt eget. Pytha-
goras’ och Aristoteles’ principlära hade ingen förstått förr än
Schelling upplyst därom. > Kants antinomier kunna icke kallas
förnuftets, ty det finns icke förnuft i dem.» »Hög ton och
stora ord» mötte också hos honom. Han föreläste rapsodiskt
och fragmentariskt, och kom ofta tillbaka till detsamma. En
del syntes tillkommet för att fylla hålftet och timmen — tomt
Hin- und Her-Reden. »Det blir i längden tråkigt.» Anteck-
ningen lyder en gång: Schelling — abrakadabra. Och dock
blir det emellanåt annorlunda. »Schelling, om människan, en
skön timme.» Genberg talar om hans sköna, ofta nästan pla-
toniska framställning, hvari snillet blixtrar ännu ofta lika djärft
och skärt som i hans ungdom, om också fragmentariskt, såsom
då. »Ty det är blixt ar nes natur — de äro gudomliga frag-
menter.» En gång tillämpar Genberg på honom satsen: »Ju
större snille, dess sämre lärare». — Resultatet blef dock i det
hela, att han kände sig besviken. Han ansåg, att Schelling i
sin gamla identitetsfilosofi, genom hvilken han — såsom också
hegelianerna ex speciali gratia medgåfvo — en gång i sin
ungdom bildat epok, nu ville inlägga mera än som då fanns
där, något som för Genberg liknar falskt spel. Och den nya
»positiva filosofi», som utlofvades, blef det ingenting af. »Är-
ligare vore att säga rent ut, att filosofien är impotent att
lösa sitt problem.» »Den positiva filosofien är icke längre
filosofi. Denna mysterio-teosofiska blandning, denna berättelse
af Guds historia, huru långt står den icke tillbaka för bibelns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
