Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - J. A. Eklund. Från en studieresa i Tyskland 1843—1844. Efter P. Genbergs dagboksanteckningar och bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 ^’ ^’ ékLttkd
lig^^t, gå på egen hand utan det motsvarande reala under-
laget. En vandring genom museerna är lärorikare och mera
instruktiv än en än så fint uttänjd spekulativ afhandling om
det sköna. En sådan är bra nog, om hon kommer efter —
men förut och på egen hand, hvad gör hon? »Ja, all filosofi
kommer efter, således efter vanlig mening för sent. Cui bono?
Teorien skapar ingenting — hon stapplar i spåren efter den
förutgångna praxis, så godt hon kan. Hon för protokoller i
likhus, afmålar mumier, tar kött och blod af lifvet för att
framställa det nakna, skramlande skelettet. Cui bono? FUo-
sofien är det allra vanmäktigaste under solen ...»
»Då jag i Dresdens antiksamling hade mer än ett till-
fälle att stötas öfver de oskickliga restaurationerna, där en
annan form af anspråksfull subjektivitet tillvällar sig en miss-
brukad makt öfver ett historiskt gifvet, som borde lämnas så-
dant det är — kom jag att genotn analogi märka denna subjek-
tivitets våldsamma framfart på ett annat och ännu mera heligt
område af forntida kvarlåtenskap: jag menar konjekturalkriti-
kens välmenta ofog med de antika texterna.»
Man kan säkerligen mutatis mutandis rikta väsentligen
samma klander mot den moderna forskningen. Det är sannt,
att kategorierna nu äro andra än de hegelska, och kritiken är
också i metoden ändrad. Men våldsamt måste äfven nu allt
prässas in i de kategorier, som gälla — och »den anspråksfulla
subjektiviteten» har icke vunnit i pietet.
»Hvad äro — säger Genberg — nutidens stora ord mot
forntidens stora handlingar? Dessa ord hafva blifvit mig miss-
tänkta — man skall gå till sak, till historia, till verklighet.»
Den erfarenhet Genberg gjort var den, att »i lifvet är själfva
lifvet dock hufvudsaken». Vämjelsen vid det öfver allt mö*
tände tyskeriet, de stora orden utan sak, och den lätt födda
misstanken, att själfva källan, hvarur så många orena rännilar
flyta, måste i grunden vara åtminstone grumlig och föga
hälsosam — sådant föranledde de småningom hopade tah^-
kar, hvilkas summa blef ett mlstadt förtroende till fnonofien.
»Ty, till lifvet kommer hon icke — odi lifvet ar dock det
enda, som göres behof.» »Nyttig sk^ ett vtetenska|>
vara. Jag har för några år sedan gjort nan- af detta på&tå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
