Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - J. A. Eklund. Från en studieresa i Tyskland 1843—1844. Efter P. Genbergs dagboksanteckningar och bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PrIn en studieresa i TYSKLAND 1843—1844 37
tillägger han — har jag sett det materiella underlaget: i
katoUcism, i judendom.
Man finner i hans anteckningar ganska mycket, som man
kan läsa i allmänt brukade böcker — t. ex. om katolicism och
protestantism. Men skillnaden är den icke oviktiga, att Gen-
berg, som icke hade läst böckerna, där det står, genom ome-
delbar iakttagelse fick sitt vetande. — För oss är det ju
af mindre intresse att reproducera sådant. Vi vilja dock anföra
en och annan af hans iakttagelser och däraf föranledda reflexioner.
Närmast synes den katolska fromheten hafva tett sig
såsom något högre än den protestantiska magerhet, som ratio-
nalismen medfört. »Jag kommer — skrifver Genberg — ur
katolska kyrkan, där jag ofta bevistar gfudstjänsten, icke där-
för, att jag har lust att blifva katolik, utan därför, att också,
en protestant en gång bör se en andäktig och allvarlig gfuds-
tjänst. En sådan förkrosselse, ett sådant djupt vemod ser man
icke i en protestantisk kyrka, där allt är afplattadt utom syn-
diga människors fräcka uppsyn. Men katolikerna skulle du
se — huru de nedfcilla i bön; i dag skulle du ha sett, huru
en stor barnskara först läste på gången, trädde så inom den
vida altarringen, nedföll på golfvet och riktade bedjande ögon
mot det gyllene altare, som fi-amskimrade genom ett moln af
döfvande rökelse . . . Och öfver allt detta samm en koral af
douce orgel och späda röster . . . Jag satte mig vid evange-
listen Johannes’ fötter och blef underlig till mods. Efter tvenne
timmar började folket försvinna; icke i bullrande massor, utan
tysta som skuggor försvunne de bakom den dunkla förlåt^
som döljer ingången.»
»Inga bänkar — de borde icke finnas i någon kyrka t
— Syndaren skall stå, eller falla på knä — det vet nog påfven.»
Genberg hade dock öga för och fick alltmer se katolicis-
mens svaga sidor. Dess brist på etiskt djup stötte protestan-
ten. »Martyreriet», förhärligandet af lidandet äfven i dess
blott tragiska karakter, föreföll honom rörande, men icke »sed-
ligt». Det estetiska trängde undan det religiösa. Och den
italienska bearbetningen af det antikt sköna kan icke skicka
sig med värdigheten och allvaret af ett tempel — där är för
mycket rum för jordisk prakt och sinnesrörelser. Och — »stäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
