Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet, 1681—1724. IV. Förföljelserna mot Grubb efter hans tillträde af kyrkoherdebefattningen i Umeå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS GRtfBBS LIF OCH VERKSAMHET 8 1
§ 26. De långa och ovanliga böner, för hvilka Holm-
quist anklagats, tager Grubb i försvar, i det att han visar, att
det är en den kristliga frihetens sak att bedja med egna eller
andras ord, längre eller kortare, efter Luthers yttrande: »Hjär-
tat måste uppväckas och underrättas, hvad det skall begära,
och sådana hjärtan kunna sedan med helt stndra ord, längre
eller kortare, sin sak föredraga; ty man måste intet så binda
sig vid vissa böneformer.»
Telin förklarar sig visserligen icke förkasta böner med
egna ord, men uppställer på samma gång tvenne godtyckliga
villkor för deras berättigande, nämligen att den bedjande i)
beder för sig enskildt, icke inför andra och 2) i någon oför-
modad nöd. Som emellertid Holmquists böner icke förekom-
mit under någondera af dessa omständigheter, blifva de i förfis
ögon oberättigade. Hvad gagnet af en bön med egna ord
inför andra angår, påstår förf, att de, som åhöra en sådan,
lika litet kunna sägas bedja, som en församling kan sägas
predika, när den åhör en predikan. Långa böner anser han
strida mot Jesu ord Matt. 6: 7 : »När I bedjen skolen I icke
vara mångtalige såsom hedningarna, ty de mena, att de skola
varda hörde för sina många ords skull.*
§ 27. Förvandlingen af Fader vår, som lagts Holmquist
till last, upplys?r Grubb hafva bestått uti en någon gäng för
de enfaldiges skull företagen kort parafras. Häremot anmär-
ker Telin, att en sådan bör förekomma endast i predikningar
och vid katekesförhör, men icke under bedjandet.
L Telins skrift mot Grubb, Fortsättning: §§ 28 — 31.
§ 28. I fråga om anklagelseskriftens uppgift, att Guds
ord och den allmänna gudstjänsten till följd af de omnämnda
sammankomsterna föraktades och vanvördades, uttalar Grubb
först sin förundran öfver, att ang^fvarne tillagt dem sådana
farliga följder, då de icke förmått uppvisa något uti dem, som
strede emot Guds ord eller öfverhetens förordningar. Vidare
påpekar han den motsägelse, som ligger däruti, att de samme,
hvilka förut beskyllts för att dag och natt bedja, läsa och
sjunga, öfvergifva allt världsligt och fara efter fullkomligheten,
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
