Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet, 1681—1724. IV. Förföljelserna mot Grubb efter hans tillträde af kyrkoherdebefattningen i Umeå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NIIÄ GEUBBS LIF OCH VERKSAMHET 83.
Sten från de anklagades sida, hvilket ingen med kännedom
om anklagelseskriftens innehåll skall kunna frestcis att tro.
Grubbs förklaring, att angifvelsen mot Holmquist och
Ulander för sammankomster i byarna och de nyfiknes dragande
från bevistandet af de ordentliga predikningarna innehöUe en
skändlig osanning, bemötes med det påståendet, att angifvel-
sen förblir sann, till dess prosten med bättre skäl och bevis
intygar vederspelet, alldeles som om bevisningsskyldighetea
skulle åligga den anklagade, icke anklagame.
§ 29. Jämte förakt och van vördnad för Guds ord och
den allmänna gudstjänsten lades äfven förakt och vanvördnad
för samt försmädelse af predikoämbetet de anklagade till Icist.
Gnibb förklarar emellertid, att det aldrig i evighet skall kunna
bevisas, att någon af de anklagade vanvördat, än mindre för-
smädat predikoämbetet, visar sedan, att anklagelsen grundar
sig på en sammanblandning af personerna och ämbetet
Härvid framställer han den frågan: »Om en präst är
handgripligen försumlig i sitt ämbete samt uppenbart oduglig
och ogudaktig i sitt lefverne, girigas, svär, spelar och fyller
sig etc, och en lekman, som det ser och hör, då säger om
honom, att han är ogudaktig; månne denne därmed van vör-
dar själfva läroämbetet?» I Telins anmärkningar är denna
Grubbs fråga, på hvilkens besvarande allt här beror, helt och
hållet förbigången, och i stället framkastas den svåra beskyll-
ningen mot Grubb, att han tillåter att uppenbarligen försmäda,
förolämpa och komma en ondt rykte på, ehuru Grubb icke
alls berört ens den frågan, huruvida det är tillåtet eller otillåtet,,
att säga en präst af ofvannämnda beskaffenhet, att han är
ogudaktig, utan endast påstått, att ett sådant omdöme icke
innebär smädande af ämbetet.
Hufvudinnehållet i denna paragraf kan sammanfattas i
dessa ord: Grubb har tagit offentUg försmädelse af andra per-
soner, särskildt lärsu-e, i försvar, men en sådan försmädelse
strider mot Guds ord och symboliska böckerna. Med tanke
på, att någon kunde, till försvar för dylika omdömen om präster
som det ofvannämnda, hänvisa på de symboliska böckerna och
den heliga skrift, antyder förf., att sådana ställen som Es. 56:
10 — ii; Hes. 34: 2 — 4; 2 Kor. 11: 13 — 15 få sägas i allmän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
