Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet, 1681—1724. IV. Förföljelserna mot Grubb efter hans tillträde af kyrkoherdebefattningen i Umeå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I02 EDVARD WERMCRANTZ
kraft inlägger i säden, men väl undanrödjer hinder för den-
samma att utveckla sin egen inneboende kraft, liksom han
genom att vårdslöst bruka sin åker, försumma rätta tiden till
utsäde eller genom att så oren och förfalskad säd kan hindra
den goda sädens kraft att bära sin rätta frukt.
Den. likaledes i detta sammanhang af Telin framkastade
beskyllningen för pietistisk villfarelse med afseende på en opå-
nyttfödd lärares ämbetsverksamhet vidrör Grubb endast i för-
bigående. Han antyder blott, att Telin utan den ringaste rätt-
mätiga anledning framställt denna beskyllning, samt uttalar
den förmodan, att icke ens den beryktade pietistfienden Johan
Fredrik Mayer haft så höga tankcir om ogudaktige låu-are, som
Telin syntes hafva, hvilken förmodan han bestyrker med föl-
jande af Mayer använda ord: »Om en predikant är allenast
from, så gagnar han sig allena och icke andra, är han äter
allenast vällärd, så har hans lära ingen kraft». I Grubbs skrif-
ter finnes intet skäl till det antagandet, att han i denna fråga
skulle hafva frångått den bibel- och bekännelseenliga stånd-
punkten.
Telins bevis för, att Grubbs här ofvan omnämnda ytt-
rande om verkningarna af ett rätt predikande af Guds ord
strider mot den rena läran, kullkastas af Grubb därigenom,
att han visar Telin hafva användt den af honom till bevis an-
förda teologiska regeln i ett mot dess mening stridande sam-
manhang och gifvit den en oriktig tolkning. Den nämnda
regeln: »A mandato ad posse non valet consequentia» (efter
Telins öfversättning: »Däraf att något befalles i Guds ord,
följer icke, att det nödvändigt sker»), hade uppställts icke emot
papismen, såsom Telin uppg^tvit, utan emot socinianismen i
striden om den fria viljan till bekämpande af dess sats, att
människan kan af sina egna krafter utan Guds nåds verkan
tro. Enligt den ursprungliga meningen skulle den följaktligen
öfversättas sålunda: däraf att något befalles i Guds ord, följer
icke att det kan af människan i egen kraft utföras; men denna
ursprungliga mening har Telin ändrat, på det sätt som ofvan
synes. Ursprungligen hade den ifrågavarande regeln alltså
användts för att visa den mänskliga viljans vanmakt i fråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
