Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet, 1681—1724. IV. Förföljelserna mot Grubb efter hans tillträde af kyrkoherdebefattningen i Umeå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS GRUBBS LIP OCH VERKSAMHET I05
så långt ifrån hvarandra som himmelen ifrån jorden, emedan
de äro af olika, ja, såsom tvenne sinsemellan helt stridiga ting,
af alldeles skiljaktig natur, hvarföre Paulus säger i Gal. 3: 10:
’Alla de, som med lagens gärningar umgå, de äro under för-
bannelsen’, och sålunda skulle alla trogne, hos h vilka man,
efter Telins grufliga teologfi, bör drifva lagens gärningar,
Vara under förbannelsen.» Den här uttalade meningens riktig-
het st5rrkes ytterligare med citat ur den heliga skrift och de
symboliska böckerna.
Om den rättfärdiggörande trons förhållande till gärnin-
garna lämnar Grubb förmedelst en lång fbljd af citat från ut-
märkta lärare en synnerligen klar framställning till bemötande
af anklagelsen för villfarelse i läran om rättfärdiggörelsen.
Denna framställning anknytes till Telins falska påstående, att
Spener lärt, att tron, endast så vida hön är verkande genom
goda gärningar, rättfärdiggör, och att goda gärningar följakt’-
ligen äro nödvändiga icke allenast för den, som är rättfärdigad^
utan ock för den, som skall bli rättfärdig och salig. G^nt
emot detta påstående anmärker Grubb, dels att Telin genom
en mot Speners mening stridande tolkning af hans ord på-
bördat honom något, som han aldrig lärt, dels att hvad Spener
verkligen lärt, långt före hans tid blifvit lärt af oräkneligt
många erkändt renlärige män inom kyrkan. Att Spener med
sitt åsyftade yttrande (»Fides operosa justificat») icke velat säga,
att gärningarna medverka med tron i rättfärdiggörelsen, utan
endast att den rättfärdiggörande tron aldrig är skild från gär-
ningarna, ehuru dessa i rättfärdiggörelsen icke medverka med
tron, bevisas g^nom anförande af Speners egna ord härom, så
Ixtiande: ’Dä jag talar om rättfärdiggörelsen, tillskrifver jag
alltsammans så helt och hållet Guds nåd och Kristi förtjänst,
sä att jag ock utesluter tron (så vida hon anses som ett verk
och en gärning). Då jag talar om, huruledes och huruvida
tron rättfärdigar, utesluter jag allt hvad allenast hafver sken
af gärning. — Alltså blifver detta satsen, att tron, som
är en gudomlig kraft eller en öfvermåttan drifvande makt och
g«nom kärleken verkande, rättfärdigar allena, icke så vida
hon är verkande, utan långt ifrån allt afseende på gärning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
