Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet, 1681—1724. IV. Förföljelserna mot Grubb efter hans tillträde af kyrkoherdebefattningen i Umeå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS GRUBBS LIP OCH VERKSAMHET IO7
lagade, att han blefve så förvandlad till hjärta, håg och be-
gärelse, och kände hos sig de egenskaper, som där tillägges
den rätta tron, och funne sedan behag i att dansa, så kunde
han med skäl påstå frihet därtill. Samma frihet bör han ock
å andra sidan lämna dem, som eljest både i lära och lefveme
rätta sig efter Guds ord, men tilläfventyrs hålla dansa för synd
och därföre underlåta det, helst så länge han icke kan visa,
att det i Guds ord någonstädes utgifves för en trosartikel, att
dansa ej bör hållas för synd, och att de måste göras till svär-
mare, som förmena tvärt om; ty är det ett medelting, som
Telin själf säger, så kan man ju utan själens fara och saklöst
däruti fara vilse samt låta bli att dansa.»
För att rätt tydligt lägga i dagen, huru oförnuftigt Telin
dragit slutsatser, då han i § 23 på grund af den omständig-
heten, att Grubb på ett ställe vid omnämnandet af tron icke
uttryckligen ang^fvit Guds ord såsom medel till dess upp-
tändande, tillvitar honom förnekelse af Guds ords kraft att
upptända den samt en hel rad därmed sammanhängande vill-
farelser, visar Grubb,. att äfven apostelen Paulus, om Telins
resonemang vore riktigt, måste förklaras förvunnen till samma
villfarelser, som blifvit Grubb påbördade. Äfven Paulus talar
nämligen på åtskilliga ställen om gudomliga nådeverkningar
utan att uttryckligen nämna, att de åstadkommas genom nåde-
medel. Så är t. ex. fallet, då han i Ef. i: 17 — 18 beder Gud,
att han måtte gifva efesema visdomens och uppenbarelsens
ande till sin kunskap och upplysa deras förstånds ögon, samt då
han i kap. 3: i6:de och följande verser beder om kraft och upp-
lysning utan att på någondera stället nämna något medel, hvar-
igenom det begärda skulle komma efesema till del. Enligt
Telins bevisningssätt gent emot Grubb skulle han därmed
hafva gjort sig skyldig till förnekelse af nådemedlens verk-
ningskraft i de på dylika ställen ifrågavarande hänseendena.
Mot Telins i § 26 antydda mening, att långa böner i och
för sig, blott på grund af sin längd, skulle strida mot Jesu ord
i Matt. 6: 7, gör Grubb den anmärkningen, att om Telins
tolkning af det anförda språket vore riktig, i) Kristus skulle
hafva motsagt sig själf både med ord, då han i Luc. 18 lär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
