Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet, 1681—1724. IV. Förföljelserna mot Grubb efter hans tillträde af kyrkoherdebefattningen i Umeå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 EDVARD WERMCRANTZ
täcktes förordna oväldige män, icke allenast af läroständet,
utan äfven af andra församlingens ledamöter att efter Guds
ord. symboliska böckerna och kyrkolagen undersöka tvisten
mellan honom och Telin samt därefter inför hela riket kun-
göra dess oförfalskade sammanhang.
Blefve målet mellan honom och Telin icke behandladt
på ofvan nämnda sätt, skulle det aldrig lyckas att fä ett önsk-
värdt slut på detsamma. Behandlades det endast af vissa gode
män, hvilka han hoppades skulle finna honom oskyldig, så
skulle likväl de ogynnsamma tankar, som folket i hela landet
fått om hans lära, därigenom icke kunna utrotas särskildt
därför, att riksdagsmännen, som hört mycket ondt om honom
och ingen kunskap hade i saken, skulle komma att ytterligare
utbreda^ och befästa de oriktiga meningarna om honom. >Det
pietistiska smädenamnet är numera», förklarar han, »så för-
hatligt och vederstyggligft vordet, att misstanken om den,
som därmed blifvit en gång belagd, biter sig så hårdt in, att
den svårligen kan utplånas.»
Late man det åter bero därvid, att stridsskrifterna tryck-
tes, utan att någon undersökning af gode män förordnades,
hvilka med sitt omdöme biträdde den oskyldige, så skulle väl
de rättvise därigenom låta rätta sig, men de orättvise skulle
därmed icke låta sin mun tillstoppas, utan honom och sannin-
gen till förfång fortfara att smäda som förut.
Angående utagerande af religionsmål i allmänhet genom
offentlig skriftväxling yttrar han sig sålunda: »Jag kan icke
annat begripa, än att denna proceduren med stridsskrifter i
religionsmål är rättmätig och försiktig, särdeles vid de bedröf-
liga omständigheter här i riket med religion* nu äro, hvareét
oväsendet tagit sä öfverhand, att det ej mera kan dämpas där-
igenom, att saken alldeles lägges neder. Jag häller oförgrip*
ligen före, att om ett par män af hvardera partiet hade för
länge se’n offentligen inför hela församlingens åsyn fått genom
trycket agera med hvarandra, så hade ock för länge se’n de
syndiga calumnier väl fått en ända och de i sanning befintliga
svärmerierna kommit i dagen:»
Han påpekar därefter, att det för den kristna församlin-
gens trygghet och säkerhet är högligen nödvändigt att få saken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
